Konjunkturöversikt för hushåll 1/2022

År 2021 återhämtade sig den globala ekonomin snabbt från svackan som början av coronakrisen orsakade. Enligt prognoserna växte den globala ekonomin med cirka 5,5 procent per år, vilket är den snabbaste takten i årtionden. Trots flera nya vågor av coronavirusinfektioner under året har vi lärt oss att leva med sjukdomen. Den ökade vaccinationstäckningen bidrog för sin del till att lindra sjukdomens hälsoeffekter och ekonomiska effekter.

I motsats till vad många förväntade sig ”vissnade” coronan dock inte under året i takt med att vaccineringstäckningen ökade. Även om vaccinerna skyddar mot mycket allvarliga sjukdomsfall sågs i slutet av året åter en ny våg av infektioner och sjukvårdskapaciteten är fortfarande ansträngd i många länder. Nya restriktioner har återinförts i olika länder, men i mindre utsträckning än tidigare.

År 2022 kommer den globala ekonomin att fortsätta återhämta sig, dock i lugnare takt än i fjol. Enligt OECD:s prognos kommer världsekonomin att växa med 4,5 procent i år, vilket är en tämligen bra siffra. Det massiva antalet smittfall som orsakats av omikronvarianten försvagar den ekonomiska utvecklingen i början av året, men de ekonomiska effekterna torde förbli begränsade, vilket vi såg redan förra året i och med de nya vågorna.

Det enorma antalet smittfall har dock medfört ett nytt element till analysen av ekonomiska konsekvenser. Ett stort antal människor är nu sjuka eller i karantän, och bristen på arbetskraft som detta orsakar kommer för sin del att försvaga den ekonomiska återhämtningen i början av året.

Viruset är sålunda fortfarande en betydande riskfaktor under 2022. Det är lockande att tro att coronan så småningom kommer att ge vika när en betydande del av befolkningen har insjuknat och vaccinerna ger skydd. Viruset har dock överraskat oss redan tidigare, och därför kan vi inte heller ignorera de mer negativa sjukdomsscenarierna.

I fjol blev inflationen ett tema på marknaden och kommer att finnas kvar i rubrikerna även under 2022. Inflationen har stigit till nivåer som inte har setts på årtionden. I USA har inflationen redan stigit till 7 procent. Inflationstrycket i euroområdet har varit mer måttligt, men även här har inflationen stigit till nästan 5 procent – klart över centralbankens målnivå. Inflationen förväntades till en början vara tillfällig, men nu verkar det som om prisökningarna är ett något mer långsiktigt fenomen. Konsensusprognoserna tyder på att inflationssiffrorna kommer fortfarande att vara höga under 2022, men att prisökningarna så småningom kommer att minska.

Finlands ekonomiska återhämtning kommer också att fortsätta, men i långsammare takt än år 2021. Enligt Sparbanksgruppens prognos visar Finlands ekonomi en tillväxt på 2,9 procent i år. Tillväxten kommer att dämpas ytterligare till 1,6 procent under nästa år.

Företagens verksamhetsmiljö ser bra ut år 2022. Industrins starka orderböcker upprätthåller aktiviteten och den globala ekonomins återhämtning stödjer exportsektorn. Utmaningarna inom olika leveranskedjor väntas gradvis minska under 2022. Återhämtningen inom servicesektorn fortsätter också, även om sjukdomsläget och eventuella restriktioner påverkar utsikterna för bland annat restaurang-, evenemangs- och turismsektorn. Om sjukdomsläget blir klart bättre under året kan man inom dessa sektorer se en livlig verksamhet när man kan svara mot den nu stoppade efterfrågan.

År 2022 ser också ganska stabilt ut ur hushållens synvinkel. Arbetslösheten sjunker ännu en aning och löneutvecklingen förväntas bibehålla köpkraften trots en högre inflation. Hushållens besparingar under coronakrisen kommer att möjliggöra en snabb ökning av konsumtionen, även om det verkar som om en betydande del av de ackumulerade medlen kommer att sparas. 

Det tar med andra ord ännu lite tid innan den finländska ekonomin har återhämtat sig. Tillväxten minskar så småningom mot en långsiktig tillväxtpotential, som för Finlands del är ganska måttlig. De gamla bekanta utmaningarna återkommer. Dessa omfattar bland annat en åldrande befolkning, en minskande befolkning i arbetsför ålder och en produktivitetstillväxt som under en lång tid varit svag. Det är dock möjligt, om än ganska osäkert, att coronakrisen och den gröna övergången utlöser en ökning av produktivitetsutvecklingen, vilket kan leda till att de långsiktiga utsikterna för ekonomin förbättras.

I följande avsnitt fokuserar vi särskilt på de finländska hushållens konjunkturutsikter.

När coronakrisen slog till för ett och ett halvt år sedan ökade antalet permitteringar snabbt och arbetslösheten började också öka. Senare har arbetsmarknaden återhämtat sig förvånansvärt snabbt. Sysselsättningsgraden (de sysselsattas andel av arbetskraften) har redan stigit något över utgångsnivån, och arbetslösheten har också sjunkit klart även om den fortfarande ligger något över utgångsnivån.

Under coronakrisen var arbetslöshetsgraden som högst 8,4 procent, men under 2021 sjönk den till 7,0 procent. Arbetslösheten sjunker ännu en aning och i år förväntar vi oss att arbetslöshetsgraden är i genomsnitt 6,9 procent. 

Den snabba ökningen av antalet sysselsatta beror dock till stor del på det större antalet anställningsförhållanden på deltid, vilket dämpar lystern i den utmärkta utvecklingen något. Detta förklaras åtminstone delvis av att ökningen av antalet sysselsatta har varit särskilt snabb inom branscher där deltidsarbete gynnas (handel). Enligt enkätundersökningar är fast anställning den överlägset mest önskade formen av arbete för löntagare. I den bemärkelsen motsvarar den realiserade utvecklingen inte majoritetens önskemål om arbete.

Samtidigt som det finns goda nyheter på arbetsmarknaden finns det också oroväckande drag. Trots att arbetslösheten har sjunkit markant, har långtidsarbetslösheten endast sjunkit marginellt. Detta är en utmaning för såväl individerna själva som nationalekonomin. Historien har visat att ju längre arbetslösheten varar, desto svårare är det att återvända till arbetsmarknaden. Också ur samhällsekonomisk synvinkel är det sorgligt om det i Finland finns många arbetsföra människor som inte hittar ett jobb.

Procentuellt sett har antalet långtidsarbetslösa ökat mest i de unga åldersgrupperna. Det är viktigt att främja deras möjligheter till sysselsättning, så att dessa unga inte utestängs från arbetsmarknaden genast i början av karriären. 

En annan intressant iakttagelse är att antalet företagare har fortsatt att växa under coronakrisen. Corona kan ha haft en inverkan på detta, men det är också fråga om en långsiktig attitydförändring. Sparbankens Sparbarometer visar nämligen att människors företagaranda har ökat redan under en längre tid.

I och med den ekonomiska återhämtningen har antalet lediga arbetsplatser börjat öka. Samtidigt har företagen meddelat om rekryteringssvårigheter och att bristen på kunnig arbetskraft under 2021 blev företagens näst största tillväxthinder efter kapacitetutmaningarna.

Särskilt i USA har det så kallade Great Resignation blivit ett betydande fenomen och ett rekordstort antal personer har sagt upp sig från sina arbetsplatser under coronakrisen. Detta tros bero på flera orsaker: rädsla för sjukdomar och USA:s generösa stimulanspengar, men framför allt på att människor under pandemin har stannat upp och tänkt på sin karriärutveckling. Det har inte skett en stor våg av uppsägningar i Finland, men enkätundersökningar visar att även här funderar många arbetstagare på byte av arbetsplats. Samtidigt har rädslan för att förlora arbetsplatsen enligt Sparbankens Sparbarometer minskat tydligt jämfört med föregående år, vilket innebär att många också har mer mod att ta nya steg på sin karriärstig.

Det händer alltså mycket på arbetsmarknaden just nu och tumultet på marknaden är större än vad den varit under en lång tid. Detta kan som bäst leda till en bra utveckling med bättre överensstämmelse mellan arbetsgivarnas och arbetstagarnas behov.

I början av coronakrisen, när arbetslösheten och antalet permitteringar ökade snabbt, sjönk hushållens lönesumma kraftigt. Lönesumman beskriver det totala beloppet av de bruttolöner som betalats i hela ekonomin. Dess utveckling påverkas därför av både sysselsättnings- och löneutvecklingen. Efter den första chocken har lönesumman återhämtat sig snabbt. Återhämtningen har varit glädjande i alla åldersgrupper, även om lönesumman för de yngsta åldersgrupperna (under 30 år) fortfarande är lägre än nivån år 2019. I början av krisen var det de unga åldersgrupperna som drabbades hårdast av lönechocken, och återhämtningen är ännu inte total.

Coronakrisen har drabbat olika sektorer på olika sätt. Detta återspeglas också i jämförelsen av diagrammen över lönesummor enligt bransch. Medan återhämtningen har varit snabb för ekonomin som en helhet, är lönesummorna inom hotell- och restaurangbranschen samt transport- och lagringsbranschen fortfarande lägre än nivån år 2019.

Det är också intressant att följa utvecklingen av inkomstnivåerna för enskilda löntagares del. Enligt prognoserna ökade finländarnas inkomster med i genomsnitt cirka 2,3 procent i fjol. Under innevarande år förväntas inkomstnivåerna stiga snabbare än i fjol, till exempel enligt finansministeriets prognos kommer lönerna att stiga med i genomsnitt 3 procent. Skatten på lönesumman kommer i stort sett att förbli oförändrad.

Trots att den accelererade inflationen nöter på lönens köpkraft, förväntas hushållens köpkraft stiga något under 2022. Det råder dock stor osäkerhet kring inflationsutsikterna, vilket innebär att det inte är garanterat att reallönerna ökar. Också i prognoserna för löneökningar råder exceptionellt mycket osäkerhet eftersom löneförhandlingssystemet i Finland befinner sig i ett brytningsskede.

I allmänhet har hushållen ansett att deras egen penningsituation varit bättre under coronakrisen än någonsin tidigare. Detta överraskande resultat förklaras av att hushållen sparade exceptionellt mycket pengar under krisen. Uppskattningarna har dock sjunkit från förra sommarens toppar, vilket kanske återspeglar prisökningarnas inverkan på hushållens utgifter.

Under 2021 kom också positiva nyheter om betalningsanmärkningar som började minska för första gången sedan 2008. Det finns dock förstås fortfarande nästan 390 000 personer med betalningsanmärkningar.

I början av coronakrisen sjönk hushållens konsumtion klart. Sedan dess har konsumtionen återhämtat sig, men har ännu inte nått sin nivå före coronakrisen. Dessutom har det skett en betydande förändring i konsumtionsmönstret. Konsumtionen av varor har varit hög, medan konsumtionen av tjänster fortfarande är lägre än utgångsnivån.

Det är naturligt att människors konsumtionsbeteende reagerar på sjukdomsläget. Denna koppling har dock minskat i takt med att pandemin framskridit, och därför minskar inte konsumtionen på grund av det växande antalet smittor i lika hög grad som i början av krisen. Den för närvarande kraftiga omikron-vågen försvagar förstås konsumtionsutsikterna i början av året, och till exempel konsumenternas förtroende sjönk tydligt i slutet av förra året när antalet smittor började öka. Effekten kommer dock sannolikt att vara ganska måttlig. Särskilt konsumtionen av tjänster återhämtar sig snabbt når sjukdomsläget förhoppningsvis åter förbättras under våren.

Högre inflation än vanligt nöter på konsumenternas köpkraft. Som motkraft har hushållen gjort stora besparingar under coronakrisen och med dessa kan man för sin del kompensera för prisökningarnas inverkan på konsumtionen. Det är dock osannolikt att konsumtionen ökar kraftigt med ett ryck, utan hushållen reagerar gradvis på det förbättrade sjukdomsläget.

Ett av fjolårets största ekonomiska teman var utan tvekan inflationen. Prisökningarna har stigit till nivåer som inte har setts på en lång tid. Kraftigast har inflationen stigit i USA, där prisökningarna i december tilltog till över 7 procent jämfört med året innan. I Europa har prisökningarna varit mer måttliga, 5 procent i december. I Finland har inflationen varit lugnare, 3,5 procent i december. Prisökningarna beror särskilt på effekten av den snabba återhämtningen efter pandemin och å andra sidan även på den markanta ökningen av energipriserna.

I Finland riktas prisökningarna särskilt mot priset på trafik och boende. Dessa är också betydande faktorer i hushållens konsumtionskorg och därför syns inflationen i vardagen och nöter på hushållens köpkraft. Sett ur ett socioekonomiskt perspektiv är boendets andel av konsumtionskorgen högre än genomsnittet för arbetslösa och pensionärer. Trafikens andel av konsumentkorgen är som störst hos företagare.

Även priserna på alkohol och tobak steg i fjol på grund av skattehöjningar. I de flesta produktgrupperna är prisökningarna dock fortfarande ganska måttliga; i genomsnitt till och med sjönk priserna på kläder, möbler och hushållsapparater något i fjol.

Den stora frågan för fortsättningen är om inflationen kommer att fortsätta att accelerera eller om den lugnar ner sig i takt med att den ekonomiska utvecklingen normaliseras. Enligt vår uppfattning är inflationssiffrorna fortfarande höga under början av året men prisökningarna kommer långsamt att minska under 2022. Inflationen ligger dock kvar på en högre nivå än vanligt. År 2022 förväntar vi oss att inflationen i Finland uppnår en genomsnittsnivå på 2,5 procent, med en ökning i början av året. En inflation på några procent skulle vara ett bra resultat för den ekonomiska dynamiken; en alltför hög eller en alltför låg inflation är inte bra.

I och med att inflationen ökar måste centralbankerna börja strama åt penningpolitiken i enlighet med sina mandat. USA ligger före Europa och kommer troligen att genomföra flera räntehöjningar redan i år. Europa följer mer måttligt och räntehöjningar förväntas inte förrän nästa år. Inflationens acceleration har dock förstärkt utsikterna för att räntorna för första gången på länge kommer att börja stiga.

De finländska hushållens skuldsättning har ökat under de senaste åren. Skuldgraden i förhållande till de disponibla inkomsterna är nu nästan 136 procent. Efter finanskrisen avtog skuldsättningens tillväxt för cirka tio år, men under coronatiden har skuldsättningsgraden ökat i snabbare takt än under de senaste åren. Detta kan förklaras särskilt med uppsvinget på bostadsmarknaden; många har köpt en bostad under coronatiden och bostadslånen har ökat snabbt under den senaste tiden. Husbolagslånen har också fortsatt att växa med cirka 10 procent per år. Däremot har tillväxttakten för konsumentkrediter praktiskt taget avstannat.

Före coronakrisen svarade särskilt medelålders och äldre hushåll för hushållens ökande skuldsättning. Däremot minskade skuldsättningsgraden bland unga hushåll under 30 år, och särskilt bostadslån tog unga mer sällan än tidigare. Under coronakrisen har även unga blivit aktiva på bostadsmarknaden.

Situationen för skuldsatta hushåll underlättas av att räntenivån fortfarande är mycket låg. Trots att skuldsättningen har ökat betalar hushållen historiskt lite räntor. Euriborräntorna ligger på minus, men i och med den stigande inflationen ligger inte förväntningarna på att räntorna ska visa plus längre så långt i framtiden.

Enligt marknadens nuvarande förväntningar förväntas 3 månaders euriborräntan bli positiv nästa år. Räntenivån är således fortfarande låg, men utsikterna för räntehöjningar under de närmaste åren har på senaste tiden blivit mycket kraftigare. Det är därför en god idé för gäldenärerna att beräkna hur räntehöjningen påverkar deras låneskötselkostnader och balansen i deras egen ekonomi.

Utöver stresstestet som räntehöjningen medför är det bra i fråga om de egna skulderna att fästa vikt vid att skulden står i rätt proportion till betalningsförmågan och också till skuldens uppbyggnad. Skulder som ökar tillgångarna är ”bättre” skulder än skulder som går direkt till konsumtion – eller i värsta fall till att betala bort gamla skulder.

Utöver realegendom (huvudsakligen bostäder) har hushållen finansieringstillgångar, och hushållens finansiella förmögenhet har ökat stadigt redan under en längre tid. Denna utveckling påskyndades av coronakrisen och tillväxten av de finansiella tillgångarna var snabb även under 2021. Trots att hushållens skuldsättning ökade, ökade finansieringstillgångarna snabbare än skulderna. Med andra ord har finländarna blivit rikare under coronatiden.

Hushållens sparande i fonder, aktier och insättningar fortsatte att öka under 2021. I Sparbankens Sparbarometer finns tecken på att människor allt oftare har som avsikt att öka sitt sparande/sina placeringar. Detta är en trend som pågått i flera år och som inte ens fluktuationer i de ekonomiska konjunkturerna verkar kunna destabilisera.

Finländarnas inlåningsstock ligger redan på rejält över 100 miljarder euro och har vuxit med dryga 13 procent sedan början av coronakrisen. Många hushåll har ackumulerat välbehövliga bufferttillgångar, vilket ger säkerhet för framtida överraskningar. När det gäller insättningsbesparingar är det dock värt att notera att den ökade inflationen har lett till att insättningar erbjuder ett mindre skydd mot inflation och att deras realavkastning för närvarande är rejält på minussidan. Det kunde vara klokt att fundera på mer räntabla placeringar för långfristiga medel. Insättningar är ett utmärkt objekt för korttidssparande och som bufferttillgångar.

Ur placerarnas synvinkel kommer 2022 att medföra nya slags utmaningar. Om förväntningarna på räntehöjningen förverkligas kommer detta att försvaga avkastningsutsikterna för ränteplaceringar, och negativ avkastning är också mycket sannolik. Utsikterna för aktieplacerare är fortfarande tämligen goda. I takt med att ekonomin fortsätter att återhämta sig kan även företagens vinst öka och aktiekurserna stiga. Vi förväntar oss dock att aktieavkastningen är betydligt mer måttlig än i fjol, då avkastningen på globala aktier var över 25 procent. Räntehöjningen samt centralbankernas åtgärder och retorik för att strama åt penningpolitiken utgör dock en betydande risk och kan orsaka oro på marknaden.

En av överraskningarna med coronakrisen har varit att den efter den första chocken har hettat upp bostadsmarknaden. Detta är ett internationellt fenomen. Uppsvinget på bostadsmarknaden förklaras av två faktorer. Coronakrisen med distansarbete ökade behovet av utrymme och närhet till naturen fick ett nytt värde och många flyttade till mer glesbebyggda områden. Undantagsvis har till exempel nettomigrationen från Helsingfors varit negativ. Å andra sidan har de besparingar hushållen samlat under krisen gjort det möjligt för många att förverkliga sina bostadsönskemål, vilket för sin del bidrog till att stimulera bostadshandeln.

I Finland har bostadshandeln varit livlig i drygt ett år och ett rekordstort antal bostadsaffärer genomfördes år 2021. Den senaste statistiken över antalet affärer i slutet av året visar dock redan tecken på att marknaden håller på att lugna ner sig. Även konsumenternas avsikter att köpa bostäder minskade i slutet av 2021, även om de fortfarande ligger över långtidsgenomsnittet.

Under coronakrisen har bostadspriserna stigit snabbare än vanligt. Som vanligt har priserna stigit snabbt i tillväxtcentra, men i motsats till tidigare har bostadspriserna stigit även i mindre städer. Priserna på egnahemshus har också stigit runt om i Finland, särskilt kraftigt i huvudstadsregionen.

År 2022 förväntar vi oss att bostadsmarknaden återgår till det normala. Detta innebär att antalet bostadsaffärer minskar från de högsta nivåerna och att bostadspriserna ökar i en lugnare takt. I år stiger bostadspriserna i Finland enligt vår uppskattning med cirka 2,5 procent.

Det är intressant att se om coronakrisen har en mer bestående inverkan på människornas boendepreferenser. Urbaniseringen har varit en stark trend under lång tid och det är svårt att tro att den vänder helt. Å andra sidan möjliggör det ökade distansarbetet nya former av arbete och boende på olika håll, vilket kan vara ett mer långsiktigt fenomen.