Utsikterna för den globala ekonomiska tillväxten har försvagats i och med Trumps tullbesked. I januari uppskattade till exempel Internationella valutafonden att världsekonomin kommer att växa med 3,3 % i år, men i april sänktes prognosen till 2,8 %. Tillväxten förväntas alltså avta betydligt, men någon global recession förutspås inte.

För närvarande är det emellertid exceptionellt osäkert att göra ekonomiska prognoser. Tullarna påverkar tillväxtutsikterna, men vi vet ännu inte vilken nivå tullarna i slutändan får, hur länge de förblir i kraft och hur andra länder svarar på de tullar som USA har infört. I vilket fall som helst försämras tillväxtutsikterna av tullarna och den allmänna osäkerheten, det är bara storleksklassen som är oklar.

Enligt många ekonomiska prognoser lider USA själv och Kina mest av handelskriget. Det försämrar också tillväxtutsikterna i Europa, men relativt sett mindre. I och med handelskriget är det också möjligt att Europeiska centralbanken sänker sina räntor mer än väntat, vilket för sin del stimulerar tillväxten.

Under årets första kvartal avtog den ekonomiska tillväxten i både USA och Kina. Inom euroområdet accelererade tillväxten till och med något. Denna statistik handlar dock om tiden före tullarna. De prediktiva, framåtblickande ekonomiska indikatorerna har på senare tid försvagats, men tämligen måttligt.

Finlands ekonomi växte med 0,1 % under årets första kvartal jämfört med kvartalet innan. Tillväxten var alltså ganska svag, men ändå positiv. Med tanke på Finlands ekonomi slår tullosäkerheten till i ett beklagligt ögonblick, eftersom återhämtningen har börjat, men både företagens och konsumenternas förtroende fortfarande ligger på en låg nivå. Finlands ekonomi behöver nu en förtroendeboost, inte ökad osäkerhet.

I vilket fall som helst påverkar tullarna och den allmänna osäkerheten även Finlands ekonomi negativt. I vår färska tillväxtprognos landade vi i tanken ”Hälften bort, men vi håller oss på plus”. Vi sänkte alltså tillväxtprognosen för Finlands ekonomi från 1,4 % i januari till 0,7 % för innevarande år.

Hushållens penningsituation håller på att lätta. Köpkraften ökar, prisuppgången har avtagit och lägre räntor gör livet lättare för skuldsatta hushåll. Sysselsättningsläget är visserligen svagt, vilket gör konsumenterna försiktiga. Världsläget oroar också.

Källor: världsekonomi IMF (april 2025), Finland: Sparbanken (april 2025)

Den svaga utvecklingen i Finlands ekonomi har också återspeglats på arbetsmarknaden, som vanligtvis reagerar med fördröjning på de ekonomiska konjunkturerna. Sysselsättningsgraden har vänt nedåt, arbetslösheten och långtidsarbetslösheten har börjat öka och antalet lediga arbetsplatser har minskat. Arbetslösheten i Finland har olyckligt nog gått i en annan riktning än i euroområdet i genomsnitt.

Antalet sysselsatta har minskat särskilt inom den privata sektorn, men under de senaste månaderna har antalet sysselsatta vänt nedåt även inom den offentliga sektorn. Initialt drabbade den ökade arbetslösheten särskilt män, då arbetslösheten bland män ökade mer än bland kvinnor. Sedan dess har även arbetslösheten bland kvinnor börjat öka, även om den fortfarande är lägre än bland män.

En oroväckande detalj på Finlands arbetsmarknad är också att arbetslösheten bland nyutexaminerade stiger snabbt. Det är inte överraskande i sig, men det kan få konsekvenser på sikt. Inkomstnivån för dem som utexaminerats i en svag ekonomisk konjunktur kan förbli lägre under en lång tid, vilket för sin del också återspeglas i konsumtion och förmögenhet. En dålig start på arbetsmarknaden kan enligt studier också ge psykiska ärr och en pessimistisk framtidstro*.

Ännu före handelskriget förväntade vi oss att arbetslösheten skulle börja sjunka tydligt under innevarande år och att arbetslösheten som helhet skulle minska från förra året. Den osäkerhet som handelskriget har orsakat medför nu ett bakslag även för återhämtningen på arbetsmarknaden. Vi förväntar oss att den genomsnittliga arbetslöshetsgraden kommer att stiga från 8,4 % förra året till 8,8 % år 2025. På månadsnivå räknar vi dock med att arbetslösheten efter hand kommer att minska mot slutet av året.

Konsumenternas, särskilt löntagarnas, köpkraft fick sig en allvarlig törn åren 2021–2023, då priserna steg klart snabbare än inkomsterna. Fallet i köpkraften var ovanligt stort. Situationen har dock vänt till det bättre och löntagarnas köpkraft har ökat redan i drygt ett år. Detta förklaras av att löneförhöjningarna har varit större än prisuppgången.

Under åren med snabb inflation påverkades pensionärernas köpkraft mindre än löntagarnas när arbetspensionerna höjdes tydligt. Nu håller situationen på att vända. Arbetspensionerna höjdes med 1,3 % år 2025, vilket enligt förväntningarna i stort sett bevarar pensionärernas köpkraft, men ökar den inte.

Vi tror att den positiva utvecklingen av köpkraften kommer att fortsätta även innevarande och nästa år. Under de senaste månaderna har flera nya kollektivavtal ingåtts där man kommit överens om löneförhöjningar för de kommande åren. Enligt finansministeriets uppskattning kommer löntagarnas inkomstnivå att öka med 3,2 % i år och tillväxten accelerera till 3,8 % nästa år. Eftersom prisuppgången förväntas bli betydligt måttligare än så, kommer köpkraften att öka även i fortsättningen.

Regeringen har genom olika åtgärder påverkat utvecklingen av olika gruppers köpkraft. Nedskärningarna i de sociala förmånerna påverkar tydligt köpkraften hos personer som får förmåner, och den kan minska avsevärt. De senaste skattelättnaderna som planeras för nästa år kommer däremot att förbättra löntagarnas köpkraft. Skattesatsen kommer att minska särskilt för höginkomsttagare.

Trots den ökade köpkraften är konsumenterna fortfarande mycket försiktiga och inte all inkomsttillväxt riktas mot konsumtion, utan sparandet har också ökat. Ur många hushålls synvinkel är det meningsfullt att åter bygga upp sparbuffertar i de fall de har behövt användas under de senaste åren. Med tanke på samhällsekonomin vore det å andra sidan önskvärt att de som har en stabil ekonomi också vågade öppna plånböckerna lite.

Under åren 2021–2023 spred sig inflationsdiskussionen till kaffeborden även i kretsar där man vanligtvis inte diskuterar ekonomi. Den genomsnittliga prisnivån steg som värst med nästan 10 % per år och människorna kände detta starkt i sin vardag. Situationen var också ny för många hushåll, eftersom priserna senast steg lika snabbt på 1980-talet.

Sedermera har prisuppgången avtagit tydligt och i april 2025 var inflationen bara 0,5 %. Bland de största posterna har inflationen för boende och trafik till och med sjunkit till minus. Matinflationen har tilltagit något under de senaste månaderna, men är fortfarande tämligen måttlig på 2,3 %. Inflationen för personer med bostadslån minskar på grund av sjunkande räntor och för många är räntejusteringsdagen nu en glädjens dag.

Vi räknar med att prisuppgången kommer att förbli lugn även framöver. I år räknar vi med en prisuppgång på i genomsnitt 0,9 %. Nästa år förväntar vi oss att prisuppgången accelererar till 1,4 %.

Konsumenternas uppfattning om inflationen ligger långt ifrån verkligheten. Detta är vanligt, men för närvarande är skillnaden exceptionellt stor. Konsumenterna uppskattar att inflationen för närvarande ligger på 5,4 %, medan den i verkligheten faktiskt bara är 0,5 %. Det är sannolikt den generellt högre prisnivån som spökar snarare än prisuppgången från förra året.

Europeiska centralbanken har redan sänkt styrräntan sju gånger sedan förra sommaren och några räntesänkningar väntas fortfarande. Efter Trumps tullbesked har förväntningarna på räntesänkningar till och med ökat något. De sjunkande räntorna gynnar både hushåll med bostadslån och hela Finlands ränteberoende ekonomi.

Till följd av krigsutbrottet i Ukraina och den snabba inflationen samt stigande räntor sjönk konsumenternas förtroende till en rekordlåg nivå. Sedan dess har konsumentförtroendet återhämtat sig, men det ligger kvar på en låg nivå och fortfarande klart under det långsiktiga genomsnittet.

Om man tittar på konsumenternas faktiska penningsituation finns det många faktorer som pekar mot det bättre. Prisökningen har avtagit, köpkraften ökar igen och räntorna sjunker. Dessa faktorer kunde antas stärka konsumenternas förtroende de närmaste månaderna.

Men det finns också gott om bekymmer. Statistikcentralen genomförde i mars 2025 en ad hoc-enkät** där man frågade konsumenterna vilka faktorer som påverkar deras uppskattning av Finlands ekonomi positivt och vilka som påverkar den negativt. De tre största bekymren var läget i världsekonomin, inflationen och arbetsmarknadsläget. Av dessa håller inflationen redan på att lätta, men vi får vänta en stund på att arbetsmarknaden återhämtar sig. Läget i världsekonomin är däremot oförutsägbart och det är svårt att uppskatta Trumps nästa drag.

De finländska hushållens skuldsättning ökade under en lång tid. I och med ränteuppgången tas nu betydligt färre bostadslån än tidigare, vilket också återspeglas i att hushållens skuldsättningsgrad har börjat sjunka. Skuldgraden i förhållande till de disponibla inkomsterna är nu 122 %, jämfört med att den tidigare som högst var knappt 133 %.

Under de senaste månaderna har antalet nya bostadslån ökat något, men det har ännu inte skett någon tydlig vändning mot tillväxt. Däremot är antalet bostadslån för placeringsbostäder klart större än året innan, men deras andel av hushållens skuldsättning är mindre. Inom konsumtionskrediter har den trendmässiga tillväxten fortsatt.

Under den snabba ränteuppgången blev många hushåll tvungna att betala betydligt mer ränta på sina bostadslån än tidigare. Nu lättar situationen i och med att räntorna sjunker. Även de korta räntorna förväntas sjunka under en tid framöver. Detta överförs med fördröjning till de räntor som hushållen betalar, beroende på den personliga räntejusteringsdagen och -frekvensen.

Enligt Sparbarometern som Sparbanken genomförde i höstas känner hushållen sig mer obekväma med skulder än tidigare. Under tiden med nollräntor år 2021 kände 68 % av de svarande sig obekväma med skulder, medan den senaste siffran redan var 76 %.

Även om räntorna förväntas sjunka under en tid framöver finns en återgång till nollräntor inte i sikte. Med tanke på en sund ekonomisk verksamhet är en positiv räntenivå också en bra sak. Därför är det bra att basera lånekostnaderna på tanken att räntorna nu kommer att förbli klart på plus.

Det är bra fästa vikt vid skuldens kvalitet och mängd. Skulder som ökar tillgångarna är ”bättre” skulder än skulder som går direkt till konsumtion – eller i värsta fall till att betala bort gamla skulder. Skulder som är lämpliga för den egna ekonomin möjliggör emellertid många saker, till exempel en egen lägenhet eller studier. I det gamla finska ordspråket finns det fortfarande aktuell visdom, ”skulden är en god tjänare men dålig herre”.

Statistikcentralens färska förmögenhetsundersökning visade att framför allt i yngre åldersklasser äger allt färre sin egen huvudsakliga bostad. När över hälften av personerna mellan 25 och 34 år ännu 2009 bodde i en ägarbostad har deras andel sjunkit till 36 %. Även om detta också i viss mån kan bero på förändringar i ungas ägarpreferenser, så skulle en betydligt större andel av dessa unga vilja bo i en ägarbostad, åtminstone enligt Finlands miljöcentrals Boendebarometer**.

Hushållens försiktighet syns nu i att sparkvoten ökar. Det betyder alltså att en större del av de erhållna inkomsterna sparas. Många familjer var tvungna att använda sina besparingar under den snabba pris- och ränteuppgången och för många är det därför också vettigt att öka sin ekonomiska buffert. Med tanke på hela den samhällsekonomiska aktiviteten vore det å andra sidan önskvärt att den privata konsumtionen piggnar till.

Sparande och placeringar ger också trygghet i den egna ekonomin. Sparbankens årliga Sparbarometer visar tydligt att de människor som sparar/placerar upplever mer positiva känslor i anslutning till sin egen ekonomi. De stressar mindre över pengar, är nöjdare med sin ekonomiska situation, känner sig tryggare i sin ekonomiska framtid och är också lyckligare.

Aktiemarknaden har varit väldigt fartfylld i år. Efter Trumps tullbesked sjönk aktiekurserna snabbt, men de har återhämtat sig sedan dess. I Europa och Finland ligger aktiekurserna i skrivande stund på en högre nivå än i början av året, i USA är de däremot fortfarande på minussidan. Det finns anledning att vara beredd på kraftiga kursfluktuationer även i fortsättningen, eftersom Trumps politik är mycket oförutsägbar.

Till följd av den förhöjda räntenivån ligger den så kallade löpande avkastningen på ränteplaceringar på en rimlig nivå och den förväntade räntesänkningen skulle ge ett ytterligare uppsving på kort sikt. Visserligen försämrar den högre räntenivån situationen för skuldsatta företag, och särskilt i företag med svagare kreditvärdering kan vi också se betalningsstörningar.

I och med den högre räntenivån och den lugnare inflationen är den reala avkastningen (dvs. efter inflation) på finländska tidsbundna depositioner klart positiv och de erbjuder en attraktiv avkastning för en placerare som söker trygghet. Den senaste tidens nedgång i räntorna har visserligen redan försämrat attraktiviteten hos tidsbundna depositioner något. På brukskonton är den reala avkastningen noll, så det lönar sig att överväga mer lönsamma objekt för långsiktigare tillgångar. För den dagliga ekonomin och som en bufferttillgång är depositioner naturligtvis ett utmärkt objekt.

Statistikcentralen publicerade nyligen en omfattande undersökning om hushållens förmögenhet. Den aktuella statistiken publiceras med bara några års mellanrum och den senaste statistiken sträcker sig till 2023. Anmärkningsvärt var att de finländska hushållens nettoförmögenhet nu vände nedåt för första gången under forskningshistorien (från 1987). I denna statistik räknas såväl fast egendom (bostäder) som finansiella tillgångar in i förmögenheten.

I siffrorna har man beaktat inflationen, dvs. det är fråga om tillgångarnas reala värde. Den snabba inflationen är en betydande faktor bakom den minskade nettoförmögenheten, men hushållens förmögenhetsvärde sjönk också nominellt något.

Nedgången i nettoförmögenheten beror på att priserna på fast egendom, dvs. bostäder, sjunker. Detta har varit vardag för dem som bor utanför tillväxtcentra redan under en längre tid, men nu har bostadspriserna sjunkit även i huvudstadsregionen och andra tillväxtcentra. Bostäder, särskilt den egna bostaden, är den absolut största förmögenhetsposten för finländarna, eftersom bostädernas andel av hushållens totala förmögenhet år 2023 var cirka 62 %.

De sjunkande bostadspriserna i tillväxtcentra torde vara ett övergående fenomen. I områden där befolkningen minskar är nedgången i bostadspriserna däremot knappast ett övergående fenomen. Åtminstone är det svårt att förutspå en betydande prisuppgång. Det lönar sig inte längre att bygga upp det egna pensionsskyddet på stigande bostadspriser. Vid sidan av bostadsförmögenheten är det bra att bygga upp och diversifiera tillgångarna även till andra objekt, till exempel fonder eller aktier. På lång sikt är deras förväntade avkastning högre än bostädernas.

De stigande räntorna, konsumenternas osäkerhet och den försämrade köpkraften slog hårt mot bostadsmarknaden i Finland under 2022. Bostadshandeln avtog tydligt och bostadspriserna har på riksnivå sjunkit med nästan 15 % från toppen.

Under de senaste månaderna har vi dock sett en liten uppgång på bostadsmarknaden. Bostadshandeln är livligare än för ett år sedan och nedgången i bostadspriserna har avstannat. Vi har dock ännu inte sett någon tydlig uppgång i priserna. Det verkar som om bostadsmarknaden håller på att återhämta sig, men med ganska försiktiga steg.

De sjunkande räntorna stöder bostadsmarknaden och konsumenternas ökade köpkraft torde skapa en positiv stämning bland konsumenterna. Å andra sidan är konsumenterna fortsatt försiktiga på grund av det rådande världsläget och framför allt stora anskaffningar övervägs länge. Vi förväntar oss att bostadspriserna stiger med 2 % under innevarande år.