Den globala ekonomiska tillväxten förväntas både i år och nästa år ligga kvar något under det långsiktiga genomsnittet. Till exempel den internationella valutafonden IMF förutspådde i oktober att världsekonomin kommer att växa med 3,2 procent i år och 3,1 procent nästa år.

Även om tillväxtutsikterna är svaga är de förvånansvärt stabila. Efter vårens tullmeddelanden var man orolig för att tullarna skulle slå hårdare mot världsekonomin, men deras inverkan har varit mindre än man befarat.

Även om tullarnas inverkan på världsekonomin har varit liten på kort sikt betyder det inte att de inte har någon betydelse. Tullarna försvårar världshandeln, orsakar omdirigering av handeln och kan i det långa loppet försämra produktivitetsutvecklingen. Dessa effekter kommer att synas först under de kommande åren.

Bland de stora ekonomierna håller tillväxten i USA på att avta, men vi kommer knappast att se den recession som vi på våren var rädda för. Tullarna orsakar många typer av störningar i ekonomin, men å andra sidan har olika investeringar i artificiell intelligens ökat snabbt och de driver på tillväxten i USA. I euroområdet väntas den ekonomiska tillväxten i år bli något snabbare än förra året, men ändå betydligt svagare än i USA. Inför nästa år väntar och hoppas man på att de ekonomiska stimulansåtgärderna i Tyskland kommer att stimulera tillväxten i hela Europa. Det finns fortfarande många frågetecken i samband med åtgärdernas storleksklass och tidpunkt.

År 2024 började en återhämtning i Finlands ekonomi. Även i år har ekonomin visat tillväxt jämfört med ifjol, men tillväxten har avtagit under årets gång. Frågan är om detta är början på en ny nedgång eller en tillfällig svacka.

De senaste indikatorerna talar för att det är frågan om en tillfällig svacka i den ekonomiska aktiviteten. Förtroendet i ekonomin, särskilt bland konsumenterna, är skört, så det är svårt att se någon snabb återhämtning. Det finns dock förutsättningar för en uppgång i den ekonomiska tillväxten, och vi förväntar oss att BNP-tillväxten i Finland kommer att accelerera från 0,5 procent i år till 1,7 procent nästa år.

Den svaga ekonomiska utvecklingen har också märkts på arbetsmarknaden. Arbetslöshetsgraden har stigit till den högsta nivån under detta årtusende, nästan 10 procent. Sysselsättningsgraden har i sin tur sjunkit, antalet långtidsarbetslösa har ökat och antalet lediga arbetsplatser har minskat.

I år stiger arbetslösheten enligt vår prognos till i genomsnitt 9,5 procent. Vi förväntar oss att situationen på arbetsmarknaden också kommer att förbättras nästa år i och med den gradvisa uppgången i ekonomin. En snabb vändning är dock inte i sikte och vi förväntar oss att arbetslösheten även nästa år är i genomsnitt 9,0 procent.

På senare tid har det förts livliga diskussioner om huruvida den verkliga situationen överdrivs i den aktuella arbetslöshetsstatistiken. Det är sant att antalet arbetslösa har ökat mer än antalet sysselsatta har minskat, vilket innebär att nya personer som definieras som arbetslösa har kommit in på arbetsmarknaden. Man har försökt hitta orsakerna till detta bland invandrare, arbetslösa som aktiverats till att söka arbete, minskade sysselsättningsåtgärder osv. Hur som helst är situationen på arbetsmarknaden svår.

Även antalet långtidsarbetslösa har fortsatt att öka. Detta är ett särskilt oroväckande fenomen, eftersom ju längre en person är borta från arbetsmarknaden, desto svårare blir det att hitta ett arbete i fortsättningen. Långtidsarbetslöshet kan lämna långvariga spår.

Oron för att få behålla arbetsplatsen syns också i vår Sparbarometer. 24 procent av respondenterna är rädda för om de kommer att ha en fast anställning om några år. Oron för arbetslöshet har ökat de senaste tre åren. Störst oro upplever unga i åldern 18–24 år, varav 39 procent är rädda för att förlora sitt arbete.

Konsumenternas, särskilt löntagarnas, köpkraft fick sig en allvarlig törn åren 2021–2023, då priserna steg klart snabbare än inkomsterna. Fallet i köpkraften var ovanligt stort. Situationen har dock vänt till det bättre och löntagarnas köpkraft har ökat redan i ett par år. Detta förklaras av att löneförhöjningarna har varit större än prisuppgången.

Ekonomianalytiker tittar ofta på saker via förändringar, till exempel hur mycket köpkraften har ökat jämfört med året innan. Den här statistiken har faktiskt varit positiv läsning redan under en längre tid. I människornas vardag torde emellertid nivån vara viktigare än förändringen. Och där är berättelsen inte lika positiv. Trots att köpkraften ökar har vi ännu inte helt kommit upp ur gropen. Enligt vår bedömning fortsätter köpkraften att öka, men utgångsnivån uppnås tidigast i slutet av år 2026.

Olika människors köpkraft har också utvecklats på mycket olika sätt. Allmänna, redan överenskomna löneförhöjningar har ökat och kommer även i fortsättningen att öka löntagarnas köpkraft. De skattelättnader som planeras för nästa år kommer också att ha en positiv inverkan, särskilt för höginkomsttagare. Nedskärningarna i de sociala förmånerna har däremot mycket märkbart påverkat köpkraften hos människor som får förmåner.

Under åren 2021–2023 accelererade inflationen i Finland och ute i världen till nivåer som inte har setts på länge. Detta orsakade oro och bekymmer i många hushåll. Sedan dess har prisuppgången lugnat sig och för närvarande är inflationen mycket låg i Finland. Enligt den senaste statistiken steg priserna i september i genomsnitt 0,5 procent från föregående år.

Den allmänna prisnivån har dock förblivit högre, eftersom priserna inte har sjunkit och detta knappast kommer att hända heller. Den allmänna prisnivån är nu 18 procent högre än i början av 2021. Prisnivån på mat har förblivit 24 procent högre.

I det allmänna konsumentprisindexet ingår även räntorna på bostadslån. De har orsakat betydande fluktuationer i inflationen under de senaste åren. När räntorna steg var inflationen bland skuldsatta personer med ägarbostad högre än för andra. Nu gör de sjunkande räntorna deras situation lättare och inflationen bland skuldsatta personer med ägarbostad är till och med negativ.

Vi räknar med att prisuppgången kommer att förbli lugn även framöver. I år räknar vi med en prisuppgång på i genomsnitt 0,5 procent. Nästa år förväntar vi oss att prisuppgången accelererar till 1,5 procent. Ränteutvecklingen håller på att plana ut, så i fortsättningen närmar sig inflationen bland skuldsatta och skuldfria varandra.

Det sker både positiva och negativa saker i hushållens ekonomiska situation. Köpkraften ökar, inflationen har lugnat sig och räntenivån har sjunkit. Dessa faktorer förbättrar den ekonomiska situationen i många hushåll. Å andra sidan är arbetslösheten hög och oron över världsläget tynger konsumenternas sinne.

De finska konsumenternas förtroende har förblivit på en låg nivå och har inte förändrats vare sig uppåt eller nedåt de senaste två åren. Nedstämdheten är inte begränsad till ekonomiska frågor, utan till livet i stort. Till exempel i forskningsinstitutet E2:s färska undersökning ”Miten meillä menee? Katsaus suomalaisten mielenmaisemaan 2025” ("Hur mår vi? Översikt över finländarnas sinneslandskap 2025") ritas en ganska mollstämd bild av finländarnas upplevelser av nuläget.

I ekonomin syns konsumenternas försiktighet på så sätt att en allt större del av inkomsterna styrs till sparande. Den privata konsumtionen ökar inte, men besparingarna ökar. Den privata konsumtionen har minskat i flera år och för närvarande ligger den privata konsumtionen under nivån före coronakrisen.

Under de senaste månaderna har det pågått en diskussion i tidningarna om huruvida konsumenterna får skuldbeläggas för den svaga utvecklingen av Finlands ekonomi. Att skuldbelägga är nog inte ett särskilt effektivt sätt att ändra situationen, snarare behövs händelser och nyheter som stärker förtroendet.

Ur många hushålls synvinkel är det förnuftigt att åter bygga upp sparbuffertar ifall man under de senaste åren har varit tvungen att använda dem. Med tanke på samhällsekonomin vore det å andra sidan önskvärt att de som har en stabil ekonomi också vågade öppna plånböckerna lite. Vi förväntar oss att den privata konsumtionen nästa år återigen kommer att öka måttligt med 1,5 procent.

Konsumenternas dystra stämning syns också i vår Sparbarometer. Vi beräknar ett index för så kallad ekonomisk nöd utifrån frågorna i Sparbarometern. Det består av frågor som beskriver både eurona i den egna ekonomin och känslor relaterade till pengar. Förra året minskade hushållens ekonomiska nöd något, men i år har den igen ökat. Nivån är också högre än när inflationen accelererade och räntorna steg för ett par år sedan.

Ser man till bakgrundsgrupperna upplever kvinnor mer ekonomisk nöd än män, precis som varje undersökningsår tidigare. Den högsta ekonomiska nöden förekommer bland 45–54 år gamla och den klart lägsta upplevda nöden bland 70–79 år gamla. Jämfört med förra året är det anmärkningsvärt att den nöd som låg- och medelinkomsttagare upplever har ökat. Däremot har den ekonomiska nöden bland höginkomsttagare minskat något.

De finländska hushållens skuldsättning ökade under en lång tid. När räntorna började stiga snabbt sjönk även hushållens skuldsättningsgrad, det vill säga förhållandet mellan skulder och disponibla inkomster. Hushållens skuldsättningsgrad var som högst knappt 133 procent år 2022. Motsvarande siffra är nu 121 procent, vilket innebär att skuldsättningen ligger på samma nivå som för 10 år sedan.

Lyft av nya bostadslån har ökat något redan under mer än ett år. Lånen amorteras dock i högre grad än så, vilket innebär att hushållens bostadslån fortfarande har minskat. Även konsumtionskrediterna har minskat från de toppar vi såg förra året. Antalet studielån har däremot fortsatt att öka.

Till följd av den snabba ränteuppgången blev många hushåll tvungna att betala betydligt mer ränta på sina bostadslån än tidigare. Nu har situationen lättat och i många hushåll har ränteutgifterna minskat i samband med räntejusteringsdagen. Räntorna kommer säkert att röra sig uppåt och nedåt även under de närmaste månaderna, styrt av ekonomiska data. Som det nu ser ut har vi dock den största räntesänkningen bakom oss och marknaden förväntar sig att Euribor-räntorna landar på mellan 2 och 3 procent under de närmaste åren.

Att ta lån är naturligtvis ett ekonomiskt åtagande, men det hör ofta även samman med psykologiska aspekter. Enligt vår Sparbarometer upplever merparten av finländarna att skulder är obekväma. Andelen personer som upplever skulder som obekväma har ökat de senaste åren – även i den senaste undersökningen hösten 2025, trots att räntorna har vänt nedåt. Den allmänna osäkerheten gör troligen också att människor förhåller sig mer reserverade till skulder än tidigare. Skulder orsakar mest obehag bland unga och låginkomsttagare.

Förutom skuldbeloppet är det också bra att fästa uppmärksamhet vid skuldens kvalitet när man planerar sin egen ekonomi. Skulder som ökar tillgångarna är ”bättre” skulder än skulder som går direkt till konsumtion – eller i värsta fall till att betala bort gamla skulder. Skulder som är lämpliga för den egna ekonomin möjliggör emellertid många saker, till exempel en egen lägenhet eller studier.

År 2023 utgjorde bostäder 62 procent av de finländska hushållens totala förmögenhet. Den nedgång i bostadspriserna som vi sett de senaste åren har vänt ökningen av finländarnas förmögenhet till en nedgång – åtminstone på papper. Självklart realiseras sänkningen av bostadspriset först om bostaden säljs. Men effekten kan förutom på papper sträcka sig till människornas sinnen. När värdet på den största förmögenhetsposten sjunker upplever människan sig vara fattigare och det kan påverka konsumtionsbesluten negativt. Vi talar om en så kallad förmögenhetseffekt.

De sjunkande bostadspriserna i tillväxtcentra torde vara ett övergående fenomen. I områden där befolkningen minskar är bostadsprisernas nedgång knappast övergående, åtminstone är det svårt att förutspå en betydande prisökning. Det lönar sig inte att bygga upp den egna framtidstryggheten på stigande bostadspriser. Vid sidan av bostadsförmögenhet är det bra att bygga upp och diversifiera tillgångarna även till andra objekt, till exempel fonder eller aktier. På lång sikt är aktiernas förväntade avkastning högre än bostädernas.

Finländarnas finansiella tillgångar har ökat och diversifierats redan under en längre tid. I år har både tillgångarna i fonderna och inlåningarna ökat i och med både värdeutvecklingen och nya placeringar/besparingar. Även värdet på direkta aktieplaceringar har ökat tack vare den gynnsamma kursutvecklingen på den finska börsen.

Under året har placeringsmarknaden gett bra avkastning på bred front. I skrivande stund har globala aktier gett en avkastning på cirka 9 procent. I Finland har uppgången varit upp till 30 procent efter flera svaga år. Även avkastningen från räntemarknaden har varit positiv, särskilt för tillväxtmarknadernas lån, vars risknivå naturligtvis också är högre än för mer traditionella objekt.

Räntorna på tidsbundna depositioner har vänt nedåt i och med att den allmänna räntenivån har sjunkit, men den reala avkastningen (efter inflation) på dem är fortfarande klart positiv. På brukskonton är den reala avkastningen noll, så det lönar sig att överväga mer lönsamma objekt för långsiktigare tillgångar. För den dagliga ekonomin och som en bufferttillgång är depositioner naturligtvis ett utmärkt objekt.

Vår senaste Sparbarometer visar att sparmöjligheterna är olika för låg- och höginkomsttagare. Jämfört med förra årets barometer är det allt fler låginkomsttagare som inte sparar/placerar alls och som säger att alla inkomster går till konsumtion. Däremot sparar/placerar fler höginkomsttagare än tidigare och sparbeloppen är större än förra året.

Sparande och placeringar ger också trygghet i den egna ekonomin. Sparbarometern visar tydligt att de människor som sparar/placerar upplever mer positiva känslor i anslutning till sin egen ekonomi. De stressar mindre över pengar, är nöjdare med sin ekonomiska situation, känner sig tryggare i sin ekonomiska framtid och är också lyckligare. Det handlar om att hitta en balans mellan konsumtion och sparande som passar en själv och ens egen ekonomi. Båda behövs.

De stigande räntorna, konsumenternas osäkerhet och den försämrade köpkraften slog hårt mot bostadsmarknaden i Finland under 2022. Bostadshandeln avtog tydligt och bostadspriserna vände nedåt – till skillnad från vad som är brukligt var nedgången starkast i huvudstadsregionen och för enrummare.
Bostadshandelsvolymerna har återhämtat sig redan i över ett år och börjar närma sig långsiktiga normala nivåer. Även i bostads- och placeringsbostadslån som beviljats av banker har man sett en uppgång i år.

Den livligare bostadshandeln har dock ännu inte återspeglats i bostadspriserna. Prissänkningen har visserligen avstannat, men vi har ännu inte sett någon tydlig stigande trend. Det stora utbudet håller fortfarande priserna nere. I år sjunker bostadspriserna i Finland enligt vår uppskattning med cirka 0,5 procent. Nästa år förväntar vi oss en måttlig prisökning på 3 procent. Den sänkta räntenivån och konsumenternas ökade köpkraft stöder bostadsmarknaden. Å andra sidan leder det låga konsumentförtroendet och rädslan för att förlora arbetet till att många skjuter upp sitt beslut att skaffa bostad.

Den sänkning som har setts i bostadspriserna har också återspeglats i människors förväntningar på bostadsprisernas framtida utveckling. Enligt vår Sparbarometer har andelen personer som förväntar sig att bostadspriserna ska stiga sjunkit till 50 procent, jämfört med 58 procent som förväntade sig prisökningar förra året. I större städer är det klart fler som förväntar sig prisökningar än på mindre orter.