Har centralbankerna fått fnatt?

Efter finanskrisen för drygt tio år sedan har centralbankerna runt om i världen använt sig av kvantitativ stimulans för att kunna nå sina inflationsmål. Trots hårda ansträngningar har inflationen i stor utsträckning stannat under centralbankernas målnivåer.

Sp-Fondbolag - Lassi Kallio
Enligt det berömda citatet av Albert Einstein är det galenskap att göra samma sak om och om igen och vänta sig olika resultat. Efter finanskrisen för drygt tio år sedan har centralbankerna runt om i världen använt sig av kvantitativ stimulans för att kunna nå sina inflationsmål. Trots hårda ansträngningar har inflationen i stor utsträckning stannat under centralbankernas målnivåer. Centralbankerna har bestämt sig för att reagera på samma sätt på den branta ekonomiska nedgången som coronapandemin har orsakat och penningkranarna har verkligen varit öppna. Vad får centralbankerna att tro på en gryende inflation den här gången? Har centralbankerna verkligen blivit vansinniga?

Kvantitativ stimulans medför ett stort problem 

Allra först måsta vi medge att centralbankerna även har andra uppgifter än att enbart upprätthålla en prisstabilitet. Om ekonomin kraschar till följd av en extern chock är det knappast någon idé att förvänta sig att priserna stiger. Det största problemet med kvantitativ stimulans är att de pengar som pumpas in på marknaderna inte i tillräckligt stor omfattning allokeras till realekonomin. Pengarna fortsätter att cirkulera i finanssystemet och orsakar enbart en inflation av priserna på värdepapper. Detta kan enkelt konstateras när man ser på aktiekurserna på väg mot nya rekord och på marknadsräntorna som hela tiden pressas neråt. 

Den låga räntenivån har visserligen hjälpt företagen genom att sänka finansieringspriset, och mot denna bakgrund kan man säga att centralbankerna även har gett stöd åt realekonomin. Men när man beaktar hur mycket pengar som har pumpats in i systemet kan man nog säga att den ekonomiska tillväxten har varit ganska anemisk under de senaste tio åren. Och ingen kan lova att takten efter den här likviditetsrundan kommer att öka. Från den här riktningen finns alltså inget inflationstryck i sikte. Under den pågående krisen har arbetslösheten ökat markant, vilket innebär att man inte heller behöver vara ängslig för en inflation via lönerna, eftersom tillgången på arbetskraft överstiger efterfrågan. 

Det är nästan omöjligt att dra bort pengar som har pumpats ut på marknaden

Varför är centralbankerna då så intresserade av att få priserna att stiga? Ofta är den enklaste förklaringen även den bästa, men i det här fallet passar det sig inte att uttala den högt. En stigande prisnivå innebär att lånens realvärde sjunker och när den globala skuldbördan ökar allt mer är detta troligen enda sättet att i fortsättningen klara av skulderna.  Vi kommer även i fortsättningen att få leva med kvantitativ stimulans, eftersom ett annat sätt att lätta på skuldbördan är att sänka räntekostnaderna och där har de kvantitativa stimulansåtgärderna lyckats. Det är också svårt att dra bort pengar som en gång har pumpats ut på marknaden, ja nästan omöjligt. Ungefär som att försöka få tandkräm tillbaka i tuben.

Einstein lär också ha sagt att att om saker och ting inte förändras kommer de att förbli desamma. 

Om det nuvarande penningsystemet inte genomgår en grundläggande renovering kan vi förvänta oss att de ekonomiska cyklerna accelererar och att kriserna uppstår allt oftare. Ju mer skulder det finns i systemet, desto känsligare är det för externa chocker.

Inom ramen för det nuvarande systemet har centralbankerna delat ut ”komma ut ur fängelset-kort” till företag och placerare genom att alltid ställa upp när marknadsstämningen försvagas. Det lönar sig alltså att ta risker och även i fortsättningen kommer en placering i aktier och i företagslån med högre risk att ge den bästa avkastningen. Man bör dock undvika att ta oskäliga risker och det lönar sig att placera i kvalitetsbolag med skälig prissättning.

Vill du ha hjälp med att börja placera? Boka en tid hos oss eller lämna en kontaktbegäran.


Lassi Kallio är portföljförvaltare vid  Sp-Fondbolag Ab , som är en del av Sparbanksgruppen. Åsikterna i denna artikel är författarens egna, och motsvarar inte nödvändigtvis Sb-Fondbolags placeringssyn, som förvaltar Sparbanken-fonderna.

Textens innehåll ska inte betraktas som rekommendationer eller råd för placeringar. Ingenting av det som framförs i denna text ska betraktas som ett bindande erbjudande om köp eller försäljning av placeringsfondandelar eller andra värdepapper eller som en uppmaning att vidta någon annan åtgärd i fråga om placering. Investeraren ska självständigt och på eget ansvar fatta sina investeringsbeslut.

Skriven
Typ
Nyhet
Utgivare
Sp-Fondbolag
...