I Huutijärvi hittade de sina drömmars trähus och gård för tre generationer

– Det var i februari-mars när Ville ringde och berättade att ett gammalt trähus med en 4 000 kvadratmeters trädgårdstomt eventuellt skulle komma till salu i Huutijärvi. Han hade hört om platsen av sin fastighetsmäklare, berättar Mari Kotkaslahti. – Ville letade efter en ny egnahemshustomt till sin familj och han visste att jag drömde om ett gammalt trähus med äppelträd och bärbuskar.

I det här frontmannahuset med sin tomt i Huutijärvi i Kangasala förenades såväl Villes trebarnsfamiljs som Maris drömmar. Ville och hans fru Tanja hade redan hunnit ge sitt rätt nya egnahemshus till Sb-Hems fastighetsmäklare Johanna Peltonen för försäljning. Drömmen var att hitta en ny tomt i närheten så att barnen inte skulle behöva byta skola och dagis.

– När Ville ringde och föreslog att vi skulle skaffa stället tillsammans blev jag genast ivrig. Redan under första besöket konstaterade vi båda att det här vill vi ha, om bara säljaren är villig att sälja och vi kan komma överens om priset, säger Kotkaslahti. – Huset var välskött, i gott skick och helt beboeligt. Till en början kändes det också utopistiskt och för bra för att vara sant att vi skulle få det.

Finansiering från Sparbanken gjorde att affären lyckades

Det räckte inte länge innan mäklaren meddelade att säljaren beslutat sälja fastigheten. Ungefär samtidigt fick Mäensivu sitt eget hus sålt. Nu gällde det att snabbt fatta köpbeslutet.

– Visst var det lite svettigt när jag ännu inte hade ordnat finansieringen. Jag visste att också Villes drömmar och planer skulle gå om intet om jag inte fick lån i banken för att köpa huset, berättar Kotkaslahti. – Jag hade en etta i ett låghus i trä i Koivistonkylä i Tammerfors. Jag hade tänkt hyra ut den men det räckte inte för banken att fatta ett lånebeslut. Jag gav bostaden till Johanna för försäljning och som tur var fick hon finansieringen ordnad med Sparbanken.

– Efter det började bitarna snabbt falla på plats. Ville och jag lade ett gemensamt bud på fastigheten och säljaren godkände det.

Kotkaslahti berättar att hon sålde sin egen bostad i maj och att hon tillfälligt flyttat till sin pojkvän.

– Vi kom överens om att Villes familj får bo i mitt hus så länge deras byggprojekt pågår. Det underlättar deras liv betydligt när de inte behöver flytta längre bort och slipper skjutsa barnen till skolan, dagiset och till hobbyer. Och visst är det ju med tanke på byggandet också enkelt att bo på samma tomt, konstaterar Kotkaslahti. – De bygger ett stort och modernt stockhus på sin del av tomten. Det borde bli klart på ett drygt halvår.

– Ville och Tanja har understrukit att jag när som helst är välkommen till mitt eget hem, också över natten. Min pojkvän och jag har också varit där och jobbat i trädgården. Vi får vara som hemma där.

Den underbara trädgården och träbastun är till glädje för alla

– Jag har redan i många år drömt om ett gammalt trähus och en egen trädgård med äppelträd, bärbuskar och vackra blomsterrabatter. Den drömmen uppfylldes nu. Jag är också verkligt glad att huset finns i Kangasala, där alla mina fyra barn bor med sina familjer, konstaterar Kotkaslahti nöjt.  – Jag har sju barnbarn. Det är en fördel för oss alla att det snart är kort väg för alla till mormor och farmor.

– Och fastän Villes familj och jag i fortsättningen bor på samma gård finns det tillräckligt plats för oss båda. Det är mycket möjligt att vi någon gång i framtiden säljer en del av tomten till en tredje part. Det finns ju ännu byggrätt, funderar Kotkaslahti. Träbastun finns på Villes och Tanjas sida men vi har kommit överens om användningen av den – i bästa samförstånd.

Jag har alltid kommit bra överens med min son. Vi kan båda dra oss tillbaka för en stund om vi blir osams, berättar Kotkaslahti. Jag kommer också bra överens med min svärdotter. Vi respekterar varandra och säger som det är. De har aldrig prackat barnen på mig utan att fråga först, så varför skulle de göra det i fortsättningen heller.

– Tanja och jag skämtade också här en dag att få se om vi snart börjar slåss om de bärbuskar och äppelträd som finns på gränsen mellan våra tomter, när vi aldrig tidigare har slagits om någonting.