Marknadsosäkerhet ingen bra orsak att skjuta upp att börja placera

År 2018 var ett dåligt placeringsår, ingenting ville riktigt ge avkastning. Den exceptionella nedgången på aktiemarknaden kombinerat med avtagande tillväxt och den åtstramande penningpolitiken i USA har fått många att redan förutse en längre björnmarknad dvs. en nedåtgående trend. På twitter har man rentav varnat för att det nu är en sällsynt dålig tid att börja placera.

Timo Vesala

Det är sant att de ekonomiska utsikterna under det senaste halvåret har försämrats klart. Också Finlands tillväxtprognoser har den senaste tiden sänkts ordentligt. Till och med risken för en global recession har ökat. Trots det kan ingen veta hur bra tid det nu är att börja placera. Det klarnar först om flera år. Det finns bara olika scenarier av vilka en del verkar mera sannolika än andra.

I placerandet är för stor optimism farligare än pessimism

Den rådande synen på världsekonomin visar på en omfattande och betydande avmattning av tillväxten. Genomsnittliga ekonomiska förväntningar är ändå ett dåligt rättesnöre för placerandet eftersom de redan har beaktats i marknadsprissättningen. Eller rättare sagt marknadsprissättningen är i sig en sorts konsensusförväntan på ekonomin. För att nu ska kunna anses som en exceptionellt dålig tid att placera borde man vara klart mera pessimistisk än marknadskonsensusen och tro på att de negativa överraskningarna fortsätter. 

Så kan det förvisso också gå men det är också möjligt att handelskriget avblåses, brexit inte leder till totalt kaos och att stimulansen börjar bita i Kina. I sådana scenarier kan nutiden i efterskott visa sig vara en helt hyfsad tid att sticka ner tårna i placerandet. En överdimensionerad optimism är i placerandet ofta ett farligare fenomen än en överdriven pessimism. Låt oss t.ex. minnas stämningen i slutet av år 2017: Tillväxttoppen pumpade steroider i framtidsförväntningarna. De gick överstyr och resultatet var en serie makroekonomiska besvikelser och de sämsta placeringsåret sedan finanskrisen. 

För månadsspararen är det onödigt att bekymra sig över tajmingen

För de flesta är det onödigt att bekymra sig över tajmingen eftersom placerande för de allra flesta betyder ett långsiktigt, regelbundet sparande. Om man under en marknadsturbulens börjar t.ex. månadsspara på placeringsmarknaden, har man i början bara lite utsatta placeringar. Kapital och avkastning samlas sakteligen med tiden varvid också de mera betydande förlustriskerna i euro mätt bli aktuella först långt i framtiden. 

Låt oss till exempel tänka på regelbundet sparande där den som sparar gör en nominell 100 euros placering på världens aktiemarknader en gång i månaden. När man ser på de första fem årens avkastning skulle den sämsta möjliga tiden att börja under de senaste 25 åren ha varit mars 2004, när subprime-flugan bara var i sin linda och ekonomin såg på alla sätt ljus ut. Svårt skulle det då ha varit att se att om fyra år – när kapital och avkastning redan har samlats – drabbas marknaden av en förödande finanskris. Placeringar skulle man under fem år ha gjort för 6 000 euro, men deras marknadsvärde skulle våren 2009 ha varit bara 3 940 euro. 

Lyckligtvis skulle den långsiktiga placeraren också ha fått del av den uppgående marknaden efter finanskrisen. Med en tio års sikt ser mars 2004 inte längre så dålig ut som starttid (i själva verket är den bättre än genomsnittet): våren 2014 skulle portföljens värde ha varit ca 18 560 euro när placeringar skulle ha gjorts för 12 000 euro.

En butter stämning på marknaden är ett dåligt svepskäl att inte börja spara och placera. 

Timo Vesala är politices doktor och Sparbanksgruppens chefsekonom. Vesala kommenterar aktivt ekonomiska frågor såväl i sociala medier, blogginlägg som meddelanden.

Publicerad i Kauppalehtis blogg (på finska) 15.1.2019.

 
Skriven
Typ
Nyhet
...