Orosmomenten blir allt fler – kommer aktiekurserna nu att rasa?

Som en person som följer ekonomin känner jag att antalet orosmoment på marknaden den senaste tiden har ökat.

Inflationen har varit ett samtalsämne på marknaden sedan i våras och det verkar som om prisökningarna är mer ihållande än vad man först trodde. Dessutom har höjningen av energipriserna varit snabb under hösten, vilket har gett upphov till separat oro för den ekonomiska utvecklingen.

Samtidigt är det troligt att centralbankerna, med Fed i USA i spetsen, kommer att minska sin penningpolitiska stimulans ganska snart. Historiskt sett har dessa åtstramningar ofta orsakat nervositet på placeringsmarknaderna.

Fastighetssektorn i Kina verkar också ha en hel del problem. Kina är långt borta, men landets betydelse för världsekonomin är stor. Kommer Kinas oro att återspeglas i hela världen?

Som grädde på moset pågår dessutom ett maktskifte i Tyskland och detta kan eventuellt påverka ekonomipolitiken i Europa. Debatten om det amerikanska skuldtaket, som under årens lopp har blivit välbekant, är åter på tapeten.

Det finns alltså ett flertal frågor som kan ge hjärtklappning. Orosmomenten känns naturligtvis skrämmande, men visst är det också något bekant och tryggt med detta! Under coronatiden har marknaden enbart fokuserat på sjukdomsbilden, nu väcker även andra frågor intresse. Och detta är faktiskt mer av ett normalt tillstånd än att bara fokusera på ett orosmoment. Världen kommer alltid att vara full av hot och möjligheter den rådande marknadsstämningen är beroende av det som för tillfället framhävs.

Förutsäger ökad oro en börskrasch?

Låt oss genast konstatera: jag vet inte. Och det vet ingen annan heller, även om det säkert finns smarta argument i olika riktningar.

Jag vill uppmuntra dem som oroar sig för lägre kurser att fundera över hur mycket energi man bör använda för att spekulera om en korrigeringsrörelse. Det är inte värt att bygga din egen placeringsstrategi på tanken om att på kort sikt kunna göra rätt kursrörelser i rätt tid. Sannolikheten för att systematiskt lyckas göra detta i rätt tid är låg och dessutom är den här typen av placeringsstrategi ganska stressande.

I stället bör den egna placeringsstrategin baseras på det långsiktiga utfallet på placeringsmarknaden. Och kombinera dem med utgångspunkterna för ditt eget liv, dina egna mål och din risktolerans. När du gör upp en placeringsstrategi, bör du i klart större omfattning fokusera på ditt eget liv än på marknaden vid den tidpunkten.

Och vilka är det sannolika utfallet för aktier på placeringsmarknaden? På lång sikt har aktierna gett en realavkastning på cirka 5–7 %, det vill säga att man här har beaktat den försvagande effekt på penningvärdet som inflationen orsakar. Vad gäller de långsiktiga avkastningarna är skillnaderna mellan länderna ganska stora, så att ge en enda siffra är lite av en chansning.

Viktigare än ett enda tal för avkastningsförväntningar är dock det faktum att aktier tidigare har varit den tillgångsklassen som har gett bäst avkastning, och denna lagbundenhet kommer sannolikt att vara fallet även i framtiden. Aktier, oavsett om det är frågan om direkt placering eller via fonder, ger därför den bästa avkastningen, men ”priset” är naturligtvis fluktuerande värden, ibland även kurskrascher.

Risken för besvikelse är hög om förväntningarna är för höga

Jag stötte nyligen på en global enkät som den franska investeringsbanken Natixis låtit utföra bland placerare. Enligt enkäten förväntar sig privatplacerare en realavkastning på 14,5 % (över inflationen) på det egna kapitalet på lång sikt. Jag vill inte vara en glädjedödare, men detta är åtminstone två gånger för mycket! Under ett kalenderår ser vi visserligen avkastningar på den nivån, men ibland ser vi också sämre år och stora minusposter, vilket gör den totala avkastningen mer måttlig.

Som en intressant jämförelse kan nämnas att institutionella placerare enligt Natixis förväntar sig en realavkastning på 5,3 % på lång sikt. Skillnaden jämfört med privatplacerares förväntningar är enorm.

Det finns en risk för att du kommer att bli besviken om dina förväntningar är för höga. En besviken placerare kan i sin tur agera dumt när det gäller att öka sin egen förmögenhet. Till följd av besvikelsen överger någon aktier och låter därmed bli att utnyttja de möjligheter som aktiemarknaden erbjuder. Någon annan söker avkastning bland ännu mer riskfyllda objekt och då ökar även risken för framtida besvikelser. Så det lönar sig alltså att ha realistiska förväntningar.

 

Henna Mikkonen är Sparbanksgruppens chefsekonom och ekonomie magister, CFA. Utöver att följa med världsekonomin och Finlands ekonomi står människors ekonomiska välbefinnande hennes hjärta nära. Mikkonen upplever att hon särskilt har lyckats när hon kan ta de ekonomiska frågorna närmare människorna.

Artikeln publicerades tidigare i Kauppalehtis blogg.

Skriven
Typ
Nyhet
Utgivare
...