Det är en dålig idé att sätta in pengar på ett konto när räntan är noll – eller är det?

Den allmänna åsikten är att det inte lönar sig att ha pengar på depositionskonton. Pengarna ska ”arbeta” och de med möda förtjänta besparingarna borde ge en avkastning som är minst lika stor som inflationen, så att besparingarnas köpkraft bibehålls. Och helst även mer än detta så att man på lång sikt även blev rikare.

Detta är sant. För närvarande är den genomsnittliga räntan på finländarnas insättningar 0,1 procent. Samtidigt stiger priserna med en takt på ungefär en procent, dvs. avkastningen från insättningarna ersätter inte den försvagade köpkraften som orsakas av de stigande priserna. Den så kallade realräntan ligger på minus. På ett år är förlusten ännu inte nämnvärd, men med de nuvarande ränte- och inflationsnivåerna försvagas besparingarnas köpkraft med nästan fem procent på fem år och med nästan nio procent på tio år. Inte ett särskilt bra sparobjekt enligt mig.

Finländarna är ett folk som sätter in pengar på konton – men det gör även många andra

Det sägs ofta att vi finländare sätter in våra pengar på konton. Cirka en tredjedel av finländarnas finansiella tillgångar finns på konton. Bland svenskarna är andelen kontodepositioner av de finansiella tillgångarna endast 14 procent, medan till exempel andelen aktier är större. Det verkar som att svenskarna gärna tar mer risker än vi. I denna jämförelse bör man observera att Sverige – inte Finland – är snarare ett undantag när det gäller Europa. Finländarnas depositionsprocent är ungefär samma som genomsnittet i EU. Bland tyskarna utgör kontoinsättningar cirka 40 procent av alla finansiella tillgångar.

På basis av tiden jag studerade och arbetade i Tyskland skulle jag påstå att i fråga om pengar ligger finländarnas själslandskap närmare tyskarnas än svenskarnas. För tyskarna är sparandet viktigt, till och med en moralisk dygd. Världens första sparbank inrättades i Hamburg 1778, så sparande har långa anor i den tyska kulturen. 

I tyska Der Spiegel fanns nyligen ett stort reportage om plågan de låga räntorna förorsakade de tyska hushållen. De låga räntorna upplevs utgöra ett hot mot tyskarnas ålderdomstrygghet, då en stor del av de finansiella tillgångarna inte ger någon avkastning. Många anser att det Europeiska centralbanken ECB som bär skulden till detta, då den har låtit räntenivån sjunka rekordlågt. Medan man på andra håll talar om ECB:s tidigare generaldirektör Mario Draghi som ”mannen som räddade euron”, beskrivs han i de tyska massmedierna som en vampyrliknande ”greve Draghula” som tömmer tyskarna på deras besparingar. Det är intressant att observera att tonen på diskussionen i Tyskland är mycket olik den som förs på annat håll. Diskussionernas fokus ligger på depositionsräntor och mindre på hur ECB:s politik har höjt priserna på aktier och bostäder – och därigenom gjort aktie- och bostadsägarna ännu rikare.

Vad är det som lockar i att sätta in pengar på konto?

Trots den negativa realräntan strömmar alltmer av finländarnas tillgångar in på depositionskonton. De finländska hushållen har för närvarande nästan 100 miljarder euro på depositionskonton (dvs. nästan 18 000 euro per finländare) och beståndet växer för närvarande med mer än 6 procent per år. Ekvationen känns motstridig: ju lägre räntorna blir, desto mer pengar sätter finländarna in på konton.  

En förklaring kan finnas i vårt kulturarv. Också vi har en liten del av den tyska ”traditionella” sparsamheten i vårt blod. En annan förklaring kan hittas med hjälp av psykologi. Enligt en undersökning som gjorts i Storbritannien är det särskilt likvida medel, såsom kontanta medel och depositioner, som beskriver människors nöjdhet med sin ekonomiska situation. Depositionerna hade en större positiv effekt på nöjdheten än andra typer av placeringsobjekt eller även inkomstnivån. I ljuset av denna undersökning verkar det som att depositioner ger sådana fördelar som inte framkommer i avkastningsjämförelsen mellan olika placeringsobjekt. Depositioner ger sinnesro. 

Men trots det. När man ser över sina sparobjekt bör man reflektera över hur mycket det lönar sig att betala för trygghetskänslan. Värdet på insättningarna är stabil, men deras faktiska avkastning är negativ. Tryggheten som de ger upphov till är åtminstone delvis en illusion. Känslan av ekonomisk trygghet behövs även i framtiden, och för att säkerställa detta är objekt med större avkastning en oumbärlig del av ett långsiktigt sparande med de nuvarande räntenivåerna. 

Henna Mikkonen är Sparbanksgruppen chefsekonom. Utöver att följa med världsekonomin och Finlands ekonomi står människors ekonomiska välbefinnande hennes hjärta nära.

Texten har tidigare publicerats i Taloustaitos blogg.

 
Skriven
Typ
Nyhet
Utgivare
Sparbanksforbundet anl
...