Är 40 års bostadslån en bra sak?

Sedan början av juni har bankerna kunnat bevilja bostadslån på upp till 40 år. Är det här bra eller dåligt för hushållen?

Jag jobbar på en bank, så det finns all anledning att ifrågasätta min neutralitet. Ju längre lånetiden är, desto mer ränta på lånet betalar man till banken. Jag lovar ändå att se på saker och ting så objektivt som möjligt och ur hushållens synvinkel.

Som allt har också det här goda och dåliga sidor. Jag skulle ändå säga att längre bostadslån är bra om de används på ett smart sätt. Men det är inte automatiskt så.

En längre lånetid möjliggör en mindre månadspost av lånet. Då blir det mer pengar över att lägga på annat. I vissa faser av livet, till exempel i en barnfamilj, kan det här vara positivt och öka det egna välbefinnandet på längre sikt. Livet är stressfriare om det finns mer spelrum i månadsbudgeten.

Om de här medlen däremot går till ”onödig” konsumtion, är det inget som är smart att finansiera med skuld. Vad som för envar är onödig eller smart konsumtion är en annan sak.

Det möjliggör konsumtionsmöjligheter, men också – och det här är kanske det viktigaste – sparande och placeringar vid sidan av amorteringar på bostadslånet. När man placerar är tiden en kraft som maximerar nyttan av ränta på ränta-effekten. Om ens en del av pengarna placeras i objekt som ger avkastning, blir det möjligt att öka och diversifiera sin egendom också i annat än en bostad. 

Då gäller det visserligen att se till att avkastningsförväntningen på placeringen är tillräckligt hög, det lönar sig inte att låta pengarna ligga på ett konto. I praktiken innebär det här oftast någon form av, helst tillräcklig, aktievikt i de egna placeringarna.

Att placera på aktiemarknaden är också en jämlik placeringsform: börsens avkastning är densamma oberoende av var ägaren bor. Det är inte fallet med bostäder, vilket vi har sett i Finland under de senaste årtiondena. I vissa områden stiger bostadspriserna, i andra områden gör de inte det. 

Men som sagt har förändringen också sina nackdelar. Ju längre löptiden är, desto mer ränta får man betala på lång sikt. Ett skuldtyngt hushåll – särskilt om skulderna är stora – är mer sårbart. Om livssituationen förändras till exempel i och med att man blir arbetslös, kan låneskötselkostnaderna vara en stor belastning för den egna ekonomin. Visst är det möjligt att få flexibilitet för en tid, men inte för evigt. 

Skuld har också en psykologisk aspekt som inte ska glömmas. Enligt Sparbankens Sparbarometer upplever 78 procent av finländarna att skuld är obehagligt. Den här andelen har stigit med 10 procentenheter sedan 2021. Också i enkätens öppna svar nämner många att ekonomisk välfärd för dem innebär att vara skuldfri.
Finländarna har ofta kritiserats för att vara alltför skuldrädda och det är en hederssak att betala av sitt bostadslån snabbt. Vare sig det är så eller inte är känslan verklig och det är klokt att ta sin egen inställning till skuld i beaktande. 

Det är också möjligt att längre lånetider i det långa loppet höjer bostadspriserna. Om det går så kan en välmenande reform vända sig mot sig själv.

Längre lånetider möjliggör alltså goda saker, såsom konsumtion och placering som bättre lämpar sig för livssituationen. Å andra sidan kan det göra den egna ekonomin mer sårbar och skapa psykologiskt obehag. Det är alltså klokt att fundera på hur de egna valen påverkar såväl eurobeloppet som de egna preferenserna. Det finns inte ett rätt svar.

Chefsekonom Henna Mikkosens blogginlägg har tidigare publicerats i Taloustaito (på finska).