Upplever du ett lån som ett fängelse eller en nyckel till lycka?

Inom placeringsverksamheten har man genomfört många undersökningar om människornas vilja att ta risker. Vi känner väl till att människor i samma ekonomiska situation kan vara helt olika vad gäller viljan att ta risker. Någon reagerar knappt på att aktiekurserna fluktuerar, någon annan förlorar nattsömnen även efter minsta lilla nedgång.

Vad gäller skuldsättning har man i klart mindre omfattning undersökt människornas vilja att ta lån, något som jag länge har förundrat mig över. Enligt mina dagliga erfarenheter förhåller sig människorna mycket olika till skuldsättning. Någon ser ett lån som nyckeln till lyckan, som gör det möjligt att få bättre avkastning, till exempel vid bostadsplacering. Någon annan upplever att han eller hon lever i ett ”skuldfängelse” och undviker in i det sista att ta ett lån. En tredje tar kanske ett lån till följd av ett impulsköp och tänker inte mer på saken.

Jag har lagt märke till att jag hör till dem som upplever lån som något obehagligt. Jag inser naturligtvis att ett lån möjliggör många olika saker, särskilt nu när räntorna är låga. Men trots det. Jag orkar inte ta en titt på värdet på mina placeringar mer än en eller två gånger per år, men det allt lägre lånesaldot gör mig glad varje månad.

De flesta svenskar upplever lån som något obehagligt

Jag läste nyligen en färsk svensk undersökning, där man undersökte människornas inställning till skuldsättning. Enligt undersökningen upplever 56 procent av svenskarna skuldsättning som något obehagligt (fråga: do you feel unconfortable with having debt).

Talet var högre än vad jag hade tänkt mig. I Sverige är hushållens skuldsättningsgrad klart högre än i Finland och åtminstone jag hade tänkt att svenskarna ”utnyttjar skuldsättning” i sin ekonomi på ett effektivare sätt än finländarna. Bostadslånen amorteras klart långsammare i Sverige, vilket för sin del gör det möjligt att spara och placera, eftersom en märkbart mindre del av inkomsterna varje månad går till amorteringar. Orsaken till detta är även bankernas olika tillvägagångssätt, men jag gissar att finländarnas inställning till lån är ännu mer negativ än svenskarnas.

Enligt samma undersökning är de som anser det obehagligt att ta ett lån även mindre skuldsatta. Vilket i och för sig inte är någon överraskning. Men skillnaderna i lånebeloppen är dock relativt stor, cirka ett halvt års tillgängliga inkomster. Människor som upplever det som obehagligt att ta lån konsumerar också mindre.

Inställningen till skuldsättning är något vi ärver

Ett annat intressant faktum som lyftes fram i undersökningen är att kvinnor oftare än män upplever skuldsättning som något obehagligt. Unga har för sin del en positivare inställning till skuldsättning än äldre. Däremot förekom inte några skillnader vad gäller finansieringsrisker och inställningen till lån hade ingen betydelse för aktieägandet. Detta är ett tecken på att det inte enbart är en allmän vilja att ta risker i det egna hushållet, utan orsaken är uttryckligen psykologiska faktorer i anslutning till skuldsättning.

Undersökningen visade också att inställningen till skuldsättning överförs från en generation till följande. Det här är säkert något bekant i många finländska familjer där man under recessionen på 90-talet stötte på skuldproblem.

Inställningarna till lån som har tagits för olika ändamål varierar mycket. De flesta anser det var okej att ta ett lån för att köpa bil eller gå en utbildning. Endast få anser det vara okej att ta lån för dagliga utgifter, dyra kläder eller smycken.

Spelar inställningen till lån någon roll?

Överskuldsättning utgör ett kapitel för sig och de många problem detta medför för hälsan är relativt välkända. I stället för att se detta ur ett problemorienterat (och naturligtvis mycket viktigt!) perspektiv har man inte i någon stor omfattning funderat över skuldsättningen bland människor med rimliga skuldbelopp och inga problem med amorteringarna. Lånet har dock även en betydelse för dessa personers ekonomiska välfärd. Det är bra att kunna sova lugnt med den egna placeringsportföljen, men det lönar sig även att se till att lånebeloppet är på en lämplig nivå – inte enbart med tanke på att man ska kunna betala amorteringar och räntor, utan även med tanke på psykologiska faktorer. Hur upplever du lån?

Henna Mikkonen är Sparbanksgruppen chefsekonom. Utöver att följa med världsekonomin och Finlands ekonomi står människors ekonomiska välbefinnande hennes hjärta nära.

Texten har tidigare publicerats i Taloustaitos blogg (på finska).

 
Skriven
Typ
Nyhet
Utgivare
...