Lugnare fas på bostadsmarknaden

Bostadsbyggandet har de senaste åren varit en av de viktigaste drivkrafterna bakom tillväxten i Finland. I år står ett rekordantal bostäder färdiga. Vinden håller ändå på att vända och konjunkturutsikterna för byggandet har klart svalnat. Antalet beviljade bygglov och påbörjade byggprojekt minskar redan och volymen i bostadsproduktionen följer snart efter.

Lugnare fas på bostadsmarknaden

Grunden till bostadsproduktionens konjunkturkänslighet torde ligga i bostadshandelns särdrag: på bostadsmarknaden varierar antalet sålda bostäder snabbare och mera än priset. För många som funderar på att sälja sin bostad verkar det vara särskilt viktigt att de får åtminstone lika mycket för bostaden som de själva gett för den. Om marknadsläget försvagas gräver bostadssäljarna hellre ner sig i sina skyttegravar än säljer ”på förlust”. När handelsvolymen krymper och bostäder inte säljs lönar det sig inte heller att bygga nytt. På motsvarande sätt får alla bråttom att bygga nya bostäder när suget från bostadsmarknaden blir starkare.

Det här är en bekant historia: På finanskrisen följde en krasch i bostadsbyggandet, sedan efter en kort återhämtning en fyra år lång ökenvandring tills byggandet de senaste åren har satt en aldrig tidigare skådad fart. Hela 10 000 flera nya höghuslägenheter blir nu färdiga än under de senaste höjderna. I det massiva antalet nybyggnadsobjekt finns det en hel del att smälta och byggnadstakten kommer i fortsättningen oundvikligen att avta. Hur brant byggandet sjunker beror på hur väl bostadshandeln orkar gå runt.

Försiktigheten i bostadsaffärerna har överraskat detta år

Bostadshandeln går nog fortfarande men i år har man igen börjat bli försiktigare. För gamla bostäder har antalet köp redan trendmässigt börjar sjunka. Det här är såtillvida överraskande att de ekonomiska förhållandena fortfarande borde vara goda för bostadshandeln: sysselsättningen förbättras, inkomsterna ökar och ingen snabb räntehöjning är heller i sikte.

En orsak till att man tvekar kan vara oron i världspolitiken med handelskrig och brexitkaos, eftersom finländarna mycket väl förstår att vårt land är beroende av den världsekonomiska situationen. I tillväxtcentra har priserna på nya bostäder också stigit snabbt så det kan även finnas mera ekonomiska begränsningar i planerna på att köpa en ny bostad. Försiktigheten kan också inbegripa en rädsla för fartblindhet. Hushållens spargrad är negativ och någon extra inkomstreserv finns knappt om till exempel ränteutgifterna för den massiva skuldbördan skulle börja öka. Därför kan det vara helt sunt att bromsa upp lite.

”Idén” om ägarboende lever fortfarande

Fastän bostadsmarknaden inte skulle dra som tidigare är själva idén med att äga sin bostad inte på väg att göra ett magplask. Ägarboendets lönsamhet mäts inte enbart med om man får ett högre pris när man säljer sin bostad än vad man gav för den. En betydande del av nyttan med ägarboende baserar sig på den s.k. bostadsinkomsten, som är ett slag av dividend för ägarboende. Bruks- och ränteutgifterna för en egen bostad är vanligtvis betydligt lägre än marknadshyrorna så de som bor i sin ägarbostad får bostadsinkomst av att bo i sin egen bostad i stället för att de skulle hyra en liknande lägenhet på hyresbostadsmarknaden.

Bostadsinkomsten har de senaste åren rentav varit på väg uppåt, eftersom hyrorna har stigit kraftigt, men ägarens ränteutgifter har minskat. Särskilt i tillväxtcentra kan bostadsinkomsten vara flera euro per bostadskvadratmeter i månaden. På årsnivå talar vi om betydande summor.

Alltså borde en liten nedgång i bostadspriserna inte vara någon katastrof så länge skuldnivån är vettigt dimensionerad och den egna ekonomin har stresstestats. Och det är förstås bra om man har kommit ihåg att spara också till annat än ägarbostaden.

Timo Vesala är politices doktor och Sparbanksgruppens chefsekonom. Vesala kommenterar aktivt ekonomiska frågor såväl i sociala medier, blogginlägg som meddelanden.

Publicerad i Kauppalehtis blogg (på finska) 11.12.2018.

Skriven
Typ
Nyhet
Utgivare

Intressant just nu