Marknadernas framtid blir inte tydligare genom att spå

Portföljförvaltare Tatu Paasimaa gillar inte att förutspå marknadsläget, och det finns en orsak.

Gott nytt årtionde! För ett par veckor sedan inledde vi 2000-talets tredje årtionde medan bubbeldrycken flödade och raketerna bländade oss. Till följd av tideräkningens runda tal fick många portföljförvaltare gratulationer av olika samarbetspartner. Förmedlarnas, finansförvaltarnas och andra aktörers meddelanden innehöll, som vanligt, mödosamt utarbetade framtidsprognoser. Jag har också själv flera gånger fått frågan vad som kommer att ske på finansmarknaderna de kommande tio åren. När jag går igenom översikterna och försöker svara på frågorna kommer jag ihåg varför jag inte gillar att göra förutsägelser.

Utvärderingssiffrorna berättar nödvändigtvis inte om framtiden

Jag tittade närmare på en prognos som valts ut till årets bästa i en internationell jämförelse. Prognosen fick beröm för sitt enorma material, ovanligt djupa analys och särskilt insynsfulla iakttagelser. Och visst, den var omfattande och noggrant gjord. Avkastningarna på flera olika egendomsslag hade analyserats med hjälp av över hundra års historik i en mångdelad modell med flera steg. 

Slutresultatet blev en stor mängd avkastningstal för placeringsmarknaderna för de kommande åren, med en decimals noggrannhet, förstås. Det enda problemet? När det gäller att göra förutsägelser är undersökningen i fråga inte bättre än de övriga. Jag tittade på deras tidigare prognoser och jämförde talen med realiserade avkastningar: skillnaderna var stora och inte ens förtecknet var alltid rätt. Och här förutsåg man läget ”endast” fem år fram i tiden och det var frågan om en internationell jämförelsevinnare. 

Prognoserna är inte exakta

I en annan (sorgligt) berömd internationell jämförelse följde man hur 68 kända ekonomivetare, ”gurus”, gjorde prognoser under 14 år 1998–2002. Sammanlagt 6 582 prognoser gjordes. För 42 gurus var deras träffsäkerhet mindre än 50 procent och den genomsnittliga noggrannheten för alla gurus var mindre än 47 procent. Med andra ord så kunde sex av tio internationellt erkända ekonomvetare – och hela gurugruppen i genomsnitt – inte förutspå bättre än en singlad slant. 

Syftet är inte att kritisera de instanser som gör prognoser. Finansförvaltare och andra aktörer har enorma materiella och immateriella resurser bakom prognoserna och forskningen är i toppklass. Kända ekonomivetare är belästa och erfarna proffs och jag kan inte ens tänka mig att ifrågasätta deras kunnande. Och prognoserna skulle inte finnas om det inte skulle finnas en efterfrågan på dem. Kunderna och de övriga läsarna vill veta vad som händer i framtiden.

Prognoserna missbrukas

”Prognoserna” är inte prognoser på riktigt, utan snarare uppskattningar av sannolikt avkastningspotential som pressats ihop till en siffra.  Men många läser uppskattningarna som fan läser bibeln och fäster ingen uppmärksamhet vid de många sidorna med ansvarsfrihetsklausuler.

Kärnan i problemet är just det att dessa sannolikhetskalkyler används för ändamål de inte är avsedda för. Det finns saker att förbättra i kundkommunikationen, men det är alltid läsaren som bär det slutliga ansvaret. Förhåll dig tillräckligt kritisk till alla prognoser och avkastningsuppskattningar och kom ihåg att de alltid trots decimalantalet är genomsnitt av sannolika slutresultat och inte punktliga resultat ur en kristallkula.

Att analysera finansmarknaderna och att fatta placeringsbeslut utifrån analyserna blandas allt för ofta ihop med förutsägelser. I placerandet är det dock inte frågan om att göra förutsägelser. De internationella kapitalmarknaderna, precis som många andra saker här i livet, är helt enkelt så mångsidiga och komplicerade att det inte är möjligt att förutspå dem på lång sikt. I stället för förutsägande är det i placerandet fråga om att uppfatta avkastningspotentialen, den risk som ingår i den, och framför allt förhållandet mellan dessa två. Det är frågan om sannolikheter, inte exakta prognoser.tarkoista ennustuksista.

Tatu Paasimaa arbetar som ränteportföljförvaltare inom Sp-Fondbolag Ab som är en del av Sparbanksgruppen. Åsikterna i denna artikel är författarens egna, och motsvarar inte nödvändigtvis Sp-Rahastoyhtiös placeringssyn. 

Textens innehåll ska inte betraktas som rekommendationer eller råd för placeringar. Ingenting av det som framförs i denna text ska betraktas som ett bindande erbjudande om köp eller försäljning av placeringsfondandelar eller andra värdepapper eller som en uppmaning att vidta någon annan åtgärd i fråga om placering. Investeraren ska självständigt och på eget ansvar fatta sina investeringsbeslut.

Bekanta dig även med våra övriga portföljförvaltares bloggar:

Investerarinitiativ – varför medverkar vi i dem?

Handelstvistens många ansikten – vad skulle en uppgörelse innebära?

 
Skriven
Typ
Nyhet
Utgivare
Sp-Fondbolag
...