Inflationen är på allas läppar nu, men hur upplever folk det egentligen?

Inflationsdebatten har varit intensiv under hela våren. Vi ekonomer intresserar oss för inflation av många skäl. Inflationen är en viktig makroekonomisk mätare som vi vill ha ”lagom” av – varken för mycket eller för lite. Måttlig och förutsägbar inflation tenderar att ge de bästa förutsättningarna för en fungerande ekonomi. Stigande inflation leder vanligtvis till högre räntor, vilket i sin tur påverkar prissättningen av olika förmögenhetsarter. Det är därför inte konstigt att inflationen också iakttas noggrant på investeringsmarknaden. 

Vanliga människor märker däremot bäst av inflationen när de gör inköp. Macken är förmodligen den mest konkreta plats du kan upptäcka den. Priserna syns stort där, och smärtan av att betala ökas med en mätare som hela tiden snurrar framför ögonen och talar om hur mycket pengar du spenderar varje sekund. Prisökningar är också lättare att märka på ofta köpta produkter och tjänster än på de som köps sällan. Förändringar i automatiskt debiterade priser för exempelvis månatliga tjänster kan också lätt förbises (Tips för din egen ekonomi: följ dem också).

För produkter som köps mindre ofta kan däremot jämförelsepunkten ligga flera år i det förflutna, när varorna senast köptes. Det faktum att priset på en soffa som köptes för 20 år sedan har stigit markant betyder inte nödvändigtvis att priserna har stigit så mycket.

Inflationen beskriver människors genomsnittliga konsumentkorg, det vill säga vilka produkter och tjänster människor köper i genomsnitt. Om den egna konsumtionen klart skiljer sig från genomsnittet kan "den egna inflationen” vara på en helt annan nivå. I Finland har till exempel priserna på alkoholdrycker och tobak stigit klart mer än genomsnittet under det senaste året. Om dessa produkter betonas i en persons konsumentkorg, kan inflationen med rätta kännas högre än den är. 

Människors uppfattning om inflationen är långt ifrån verkligheten

Människors uppfattning om inflationen är …hm, hur ska man uttrycka det artigt…helt felaktig. Enligt Eurostats statistik uppskattade konsumenterna i euroområdet den genomsnittliga inflationen till 6,6 % under årets första kvartal, när den verkliga inflationen var 1,3 %. Det är inte heller ett statistiskt undantag som orsakas av den pågående inflationsdebatten. Sedan 2004 har människorna i euroområdet uppskattat den genomsnittliga inflationsnivån vara omkring 7 procentenheter för hög. 

Det gläder mig att finländarna med sina uppskattningar klarade sig mycket bättre än sina kolleger i euroområdet. I maj uppskattade finländarna inflationen till 2,7 procent, medan den i själva verket var 2,1 procent. Jämfört med det europeiska medeltalet ligger finländarnas uppskattningar därför mycket nära sanningen! På lång sikt har finländarna också tenderat att överskatta inflationsnivån, och de genomsnittliga uppskattningarna har varit 1,7 procentenheter för höga. Note to myself: Även om jag själv gör inflationsprognoser på decimalnivå, kanske det inte är värt att spela med decimaler i mina egna presentationer.

Varför går uppskattningarna så fel?

Det kan finnas flera orsaker till detta.  Vid beräkning av inflationen beaktas ett stort antal produkter och tjänster, däribland sådana vars priser inte ändras. Dessa förbises lätt av människor, och fokus ligger på de produkter vars priser har förändrats.  Dessutom fungerar människosinnet på ett sådant sätt att vi märker obehagliga prishöjningar lättare och kommer ihåg dem under en längre tid, varför de accentueras i våra minnen. 

Optimistiskt sett kan detta också tolkas som att inflationen i euroområdet har varit så stabil att människor inte har behövt ägna den någon större uppmärksamhet, och det är kanske därför som uppskattningarna är något slumpmässiga. Och det är ju sant att så länge som inflationen är måttlig, behöver vi inte ägna den någon större uppmärksamhet i det vanliga livet. Annat var det i hyperinflatoriska Tyskland, där priset på bröd kunde fördubblas på några dagar!

När det gäller den egna förmögenheten bör vi dock vara uppmärksamma på inflationen. Inflationen äter nämligen upp köpkraften hos tillgångarna, och det händer lätt obemärkt. De egna tillgångarna, särskilt de långsiktiga besparingarna, borde därför ge en avkastning som är minst lika stor som inflationen. Här är det framför allt insättningarna som står i skottlinjen, eftersom de inte skyddar mot inflationen. För närvarande är den genomsnittliga depositionsräntan 0 procent och inflationen runt 2 procent. Om ett eller två år kommer minskningen av köpkraften kanske inte att kännas särskilt stor, men med åren kommer effekterna att börja bli betydande.

Henna Mikkonen är Sparbanksgruppens chefsekonom och ekonomie magister, CFA. Utöver att följa med världsekonomin och Finlands ekonomi står människors ekonomiska välbefinnande hennes hjärta nära. Mikkonen upplever att hon särskilt har lyckats när hon kan ta de ekonomiska frågorna närmare människorna.

Texten har tidigare publicerats i Taloustaitos blogg (på finska).