Lönar det sig att ta rygg på stjärndirektören när man placerar?

Uppnår stjärndirektören förväntningarna?

Stjärndirektörer dyrkas. Ju bättre historieberättare desto större är beundrarskaran. Men lönar det sig för en investerare att följa i de framgångsrika direktörernas fotspår? Om man får tro fondbolaget Fidelitys legendariska portföljförvaltare Peter Lynch är svaret nekande. Lynch ger rådet ”Invest in a business that is so good that any idiot can run it; because sooner or later one will”. Dan Rasmussens nya undersökning visar att marknadsutvecklingen hos bolag som leds av stjärndirektörer med lysande meritförteckningar som tidigare visat prov på sitt kunnande inte på något sätt avviker från huvudfåran. Undantag finns förstås, vilket William Thornedike på ett bra sätt tar upp i sin bok ”The Outsiders”. Direktörer som har goda allokeringsfärdigheter dvs. kan rikta det kassaflöde som uppstår ur affärsverksamheten dit där det skapar mest värde kan skapa betydande mervärde för företaget.

Trots alla lovord är det inte sagt att en stjärndirektör uppnår de förväntningar som lagts på hen. Tidigare prov som berättigar till stjärnstatus kan vara ett resultat av gynnsamma förhållanden eller tur. Detta utesluter inte att stjärndirektören är fiffig eller kompetent, tvärtom. Många undersökningar har ändå visat att beslut som tagits av individer en gång för alla är svagare än gruppbeslut särskilt i komplexa frågor som är förknippade med betydande osäkerhet. James Surowiecki behandlar frågan i boken ”The Wisdom of Crowds”.

Vad lönar det sig för investeraren koncentrera sig på?

Själv tror jag att investeraren i stället för på stjärndirektörer ska koncentrera sig till exempel på företagskulturen, organisationsstrukturen och incitamenten. En företagskultur med en variation av sätt att tänka och där de anställda känner att de gör något betydelsefullt förbättrar sannolikheten för en god långvarig framgång. 

En spridd organisationsstruktur med klara mål och övervakning skapar bättre förutsättningar för framgång. Problem löses där de uppstår och besluten fattas så nära kunden som möjligt – dvs där kunskapen, kompetensen, snabbheten och förmågan att reagera på förändrade omständigheter är det bästa av allt. 

Incitamenten spelar också en viktig roll, oberoende av om de är ekonomiska eller icke-ekonomiska. Ett gammalt talesätt är att ägaren tar bättre hand om sin egendom än en hyresgäst. Samma gäller också för företagsvärlden. 

De här är naturligtvis mjuka värden som är svåra att mäta. Men till exempel genom att i årsrapporter läsa VD:s och styrelseordförandens översikter samt genom att bekanta sig med ersättningsprinciperna får man en bra uppfattning av företagets värden och prioriteringar. Å andra sidan har företag som får gott betyg av sina anställda i tjänsten Glassdoor klarat sig bättre än sina konkurrenter. 

Den investerare som koncentrerar sig på de delområden jag nämnt hittar sig sannolikare på en bättre plats än den som blint följer dagens hetaste stjärndirektör.


Johan Hamström är ekonomie magister och aktieportföljförvaltare på Sparbankernas Kapitalförvaltning. Hamström nådde framgång som bästa finländska portföljförvaltare i serien rel="noopener noreferrer" för Europaaktier i Citywire Nordic Awards 2019. Hamström skriver om investeringar, ekonomihantering och om hur man kan bli förmögnare ur många synvinklar.