Placerarnas agerande under coronakrisen: Vem förhastade sig och vem agerade precis enligt läroboken?

Ett vanligt misstag bland placerare är att förhasta sig. Ett typexempel är att allt känns bra för placeraren när kurserna stiger. Men sedan när kurserna sjunker slår paniken till och många väljer att sälja sina placeringar. De gör alltså precis som man inte ska göra – köper dyrt och säljer billigt.

Ett vanligt misstag bland placerare är att förhasta sig. Ett typexempel är att allt känns bra för placeraren när kurserna stiger. Men sedan när kurserna sjunker slår paniken till och många väljer att sälja sina placeringar. De gör alltså precis som man inte ska göra – köper dyrt och säljer billigt. 

Coronakrisen och den efterföljande snabba nedgången i aktiekurserna erbjöd goda möjligheter att studera placerarnas agerande. Vi på Sparbanken passade på att analysera våra fondkunders agerande under och efter det akuta kursfallet. Vi fokuserade specifikt på aktiefonder, som kanske mest direkt återspeglar förändringar i kundernas riskbenägenhet.

De flesta förhastade sig inte

I det stora hela såg resultaten bra ut! Våra kunder höll sig överraskande lugna under kursfallet. Antalet inlösningar ökade, men inte radikalt. Vis av finanskrisen och den brustna teknologibubblan hade jag väntat mig mer försäljning. 

Om man är optimistisk kan man tolka detta så att folk under årens lopp har lärt känna placeringsmarknaden och förstått att även branta kursfall hör till saken och att långsiktighet är en hörnsten för framgångsrikt placerande. Inom placeringsrådgivningen går man igenom detta eftersom lagen kräver det, och kanske har även placeringsrådgivarna under årens lopp lärt sig att hantera kundernas känslor på ett bättre sätt. I medierna skrivs också mycket om placerande, och i sociala medier hittar man grupper för olika slags sparare och placerare. Allt detta kanske ger resultat nu. 

Den lilla kritikern i mig misstänker dock att orsaken till den begränsade försäljningsvågen kan vara att vårens kursfall skedde exceptionellt snabbt, och att de lugnaste placerarna inte ens hann få panik innan kurserna började stiga igen.  

Inga betydande skillnader mellan könen, men däremot mellan åldersgrupper

När det gällde agerandet bland kunder av olika kön noterades inga betydande skillnader. Det var lite oväntat för mig. I många tidigare undersökningar har man sett att män tenderar att stressa och handla mer än kvinnor. Man bör dock komma ihåg att våra undersökningar begränsar sig till fondplacerare, som vanligen agerar långsammare än direkta aktieplacerare.

Mellan olika åldersgrupper hittade vi däremot intressanta skillnader. Personligen var jag rädd för unga som precis börjat placera skulle få panik och glömma sina långsiktiga planer när kurserna föll. Under de senaste åren har många nybörjare kommit med på placeringsmarknaden, och kursfallet i början av året kan för många ha varit den första ordentliga nedgången – och det första verkliga testet av vad nerverna egentligen klarar av. Det var glädjande att se att de yngsta åldersgrupperna höll sig ganska lugna. Många drog till och med nytta av situationen genom att utöka sina placeringar efter kursfallet. 

Våra medelålders kunder agerade för sin del helt enligt läroboken. De började inte lösa in under kursfallet, utan drog nytta av läget, och efter kursfallet började våra kunder födda 1970–1989 göra klart fler teckningar än vanligt.  

Seniorerna genomgick en ”dubbelkris”

Kursfallet oroade de äldre mest. Personer födda före 1950 var relativt sett flitigast med att lösa in sina aktiefonder. De utnyttjade inte heller kursfallet för att köpa, och antalet teckningar blev klart lägre i slutet av våren än i början av året. 

Seniorernas oro kan mycket väl vara befogad. Yngre placerare har tiden på sin sida, men äldre kan ha ett mer akut behov av att omsätta sina placeringar i konsumtion. Ju kortare placeringstid, desto mindre är möjligheterna att tiden hinner åtgärda den skada som kursfallet medfört. 

Även psykologiska faktorer kan ha påverkat. Coronakrisen drabbade de äldre på två sätt – rädslan för att förlora egendom kombinerades med oro för hälsan, då coronan är farligare för äldre. Krisen blev alltså ”dubbel”. 

En färsk undersökning från Kina ger stöd för denna uppfattning. Där undersöktes människors vilja att ta risker före och efter coronautbrottet. Undersökningen visade att viljan att ta risker minskade mest i de områden som drabbades värst av coronaviruset. Detta visar att människans vilja att ta risker inte är statisk, även om man ofta utgår från det när man bygger upp en placeringsportfölj. Viljan att ta risker påverkas av våra erfarenheter i livet, men kan också förändras plötsligt. 

Kriser och kursfall ger också tillfälle att lära sig om sitt eget beteende som placerare – slog paniken till eller drog du nytta av kursfallet i mån av möjlighet? Kanske har du lärt dig någonting om dig själv, som kan vara bra att komma ihåg när nästa kursfall slår till. 

Henna Mikkonen är Sparbanksgruppens chefsekonom och ekonomie magister, CFA. Utöver att följa med världsekonomin och Finlands ekonomi står människors ekonomiska välbefinnande hennes hjärta nära. Mikkonen upplever att hon särskilt har lyckats när hon kan ta de ekonomiska frågorna närmare människorna.

Publicerad i Kauppalehtis blogg (på finska) 18.8.2020.

 
Skriven
Typ
Nyhet
Utgivare
...