Återvinning – knåp eller en möjlighet för nationalekonomin?

Henna Mikkonen.

I somras fick vi äntligen återvinningskärl för plast och kartong till den ort där vår sommarstuga finns. Till följd av den här förändringen insåg jag hur mycket mindre blandavfall det uppstår när det mesta av soporna kan återvinnas. Det här känns bra! Jag är inte en passionerad återvinnare, men jag försöker göra så gott jag kan i vardagen. Naturligtvis är motivet att förbättra världen, men också att själv bli på gott humör.

Även om jag som bor i ett egnahemshus har ganska långt till närmaste återvinningsställe, kan återvinning av plast, metaller, kartong, glas och batterier enkelt skötas när jag åker till butiken. Förr i tiden, när jag närmade mig 30 år, drog mina vänner på smilbandet när jag önskade mig en kompost till min födelsedag. Den har nästan blivit en älskad familjemedlem och används fortfarande hela tiden. Och lyckligtvis minskar familjens hund också utmärkt på mängden bioavfall.

Återvinning är inte alltid lätt

Men att bli av med alla saker och onödigt avfall är inte alltid enkelt, även om man gärna skulle återvinna. Jag inventerade nyligen vårt linneskåp, men det fanns ingen plats att återvinna gamla lakan inom ett rimligt avstånd. Lyckligtvis dög de bra för grannens hundar att sova på.

Hur är det med barnens trasiga och slitna kläder? De som är i gott skick kan ges vidare, men inte trasiga och slitna. Och en 10 år gammal idrottspojke får överraskande snabbt hål på joggingbyxorna vid knäna. Naturligtvis skulle jag kunna reparera, men jag behärskar alls inte den ädla konsten att sy.

Under coronatiden har det varit klart mer hämtmat än tidigare, och det är underbart att man inte alltid behöver laga mat själv. Men samtidigt är mängden engångskärl som orsakas av hämtmat skrämmande. De kan naturligtvis återvinnas, men ändå.

Barnens gamla leksaker är också en av orsakerna till återvinningsångest. Leksaker kan ofta fortfarande vara användbara för nästa barn som vill leka, men detta skulle kräva att du först letar efter saknade delar, läser bruksanvisningen och testar batterierna (och sedan hittar världens minsta skiftnyckel för att öppna batterilådan – det vet till och med de mest barnsliga😊).

Ett litet, men varje gång lika irriterande avfall är strumpbyxor för damer – den där djävulska uppfinningen. De går senast sönder andra gången du använder dem och även om vi känner till en massa tips på hur du kan använda dem till annat slängs ändå ganska många par strumpbyxor bland soporna varje år. Coronakrisen förde med sig en lättnad vad gäller detta vardagliga gissel och jag ser med fasa fram emot min återgång till storproducent av strumpbyxavfall.

Cirkulär ekonomi är en möjlighet för Finland

På individnivå kan återvinning kännas som knåp. På nationalekonomisk nivå är det ändå en betydande fråga och i framtiden ökas dess betydelse. I fortsättningen måste materialen kunna återvinnas effektivare än tidigare om vi vill ha kvar en hållbar ekonomi och välbefinnande. Förändringar behövs både på konsument-, placerar- och företagsnivå, men även i hela systemet. Man borde till exempel redan vid planeringen av produkterna ta hänsyn till materialåtervinning.

Finland har sagts vara en föregångare inom cirkulär ekonomi och även regeringen vill med sitt eget strategiska program för cirkulär ekonomi stärka Finlands roll som en föregångare inom cirkulär ekonomi. Främjandet av cirkulär ekonomi kan alltså även vara en betydande ekonomisk möjlighet. Mycket har förändrats i vårt sätt att tänka när avfall allt oftare även utgör en råvara.

Jag stötte nyligen på en lista över de mest intressanta företagen inom cirkulär ekonomi, sammanställd av Sitra, och den gjorde mig mer optimistisk. Redan idag finns många innovativa företag inom cirkulär ekonomi i Finland. Bland dessa finns också företag som har producerat saker som stör även min vardag (förutom strumpbyxor)!

Granska din egen konsumtion

Det är också bra att ibland stanna upp och titta kritiskt på sina egna konsumtionsvanor. Konsumtionen är ofta inställd på ”autopilot”. Det är lätt att köpa samma saker som du alltid tidigare har köpt. Men ökar verkligen din egen konsumtion ditt välbefinnande? Och hur ser det ut med tanke på användningen av naturresurser?

Jag har till exempel själv märkt att jag nuförtiden får mer glädje av att ta bort saker från mitt hem än av att bära hem mer från butiken. Efter decennier av samlande finns det alldeles tillräckligt med saker; några är nyttiga, några är ibland nyttiga, några är helt onödiga. Åtminstone ökar mitt välbefinnande bättre på något annat sätt än genom att ha fler saker. Både plånboken och naturen tackar för den här insikten.

 

Henna Mikkonen är Sparbanksgruppens chefsekonom och ekonomie magister, CFA. Utöver att följa med världsekonomin och Finlands ekonomi står människors ekonomiska välbefinnande hennes hjärta nära. Mikkonen upplever att hon särskilt har lyckats när hon kan ta de ekonomiska frågorna närmare människorna.

Texten har tidigare publicerats i Taloustaitos blogg (på finska).

Skriven
Typ
Nyhet
Utgivare
...