Är vi finländare superusla på att sköta vår ekonomi?

Under de senaste åren har forskningen om människors ekonomiska kunnande ökat. Jag följer också själv det här forskningsområdet, men jag hade missat Eurobarometer-enkäten* som gjordes 2023. I den kartlades det ekonomiska kunnandet och beteendet hos medborgare i EU-länderna.

Kanske hade det varit bättre för min sinnesfrid om jag inte hade fått syn på undersökningen, eftersom resultaten för Finlands del fick mig att haja till. Undersökningen visade nämligen att finländarnas ekonomiska kunnande är på en god nivå, näst bäst i EU. Det får en ekonom som är intresserad av människors ekonomi att mysa av glädje. Men... i undersökningen ställdes också frågor om det ekonomiska beteendet. Här kom Finland sist i hela EU! Sådana resultat är vi inte vana vid.

Min första tanke var att det måste vara något fel på undersökningen. I den mäts ekonomiskt beteende med tre frågor:

• Innan jag köper något överväger jag noga om jag har råd med det
• Jag följer och kontrollerar mina utgifter
• Jag ställer upp långsiktiga ekonomiska mål och strävar efter att uppnå dem

Uppsättningen av frågor är visserligen begränsad och ger inte en heltäckande bild av människors ekonomiska beteende. Till exempel skuldsättning, sparande och placerande syns inte ordentligt i de här frågorna. Samma sak gäller självfallet för alla länder, som alltså klarade sig bättre än Finland.

En liten förklarande faktor kan också vara att översättningarna av frågorna förstås på olika sätt i olika länder. När det gäller den andra frågan noterade forskarna att trots att översättningen som användes i Finland var korrekt, är den semantiska betydelsen för den engelska versionen bredare. Därför kan de som svarade ha uppfattat påståendet som att det syftar på att konkret anteckna utgifterna. Men även om den här ena frågan slopas ur bedömningarna, klarar sig Finland ändå dåligt.

Vad kan finländarnas dåliga ekonomiska beteende bero på?

Även om enkäten inte är fullständig, måste man väl tro på att det finns något trubbel i finländarnas ekonomiska beteende. Vad kan det bero på? Jag sitter inte på några säkra svar, men några potentiella misstankar har jag.

För det första kommer jag att tänka på Finlands omfattande välfärdsstat. Vi är vana vid att de offentliga skyddsnäten är mycket omfattande och kommer till undsättning om vi råkar ut för problem i livet. Så är det säkert delvis, men den förklaringen håller inte helt i och med att Sverige klarar sig bra också när det gäller det ekonomiska beteendet.

Kanske den sociala trygghetens struktur kan ha något att göra med saken? Finlands sociala trygghet har ofta anklagats för att vara passiverande, medan den sociala tryggheten i Sverige har fler aktiverande element. Jag känner inte olika länders system så väl att jag skulle kunna ta ställning till det här. Men tanken är intressant och värd att undersökas. System för social trygghet undersöks ofta med tanke på systemet och hur det fungerar, men de kan också ha större inverkan på människors beteende också i frågor utanför systemet.

Min nästa tanke är om den omfattande digitaliseringen kan ha något att göra med det här. I Finland sköts många ekonomiska ärenden ”av sig själv” – tack vare digitaliseringen. Skattedeklarationen behöver inte göras, räkningarna går automatiskt till betalning som e-fakturor, utgifter och inkomster följs automatiskt i mobilbanken och också besparingarna kan styras direkt från kontot. Dessa är alla bra saker som gör livet lättare, men å andra sidan kan de leda till att saker sker utan att man själv behöver ägna uppmärksamhet åt dem. Finns det en risk för att vi förlorar ”känslan” för vår ekonomi? De som utvecklar digitala tjänster borde också utveckla verktyg som får människor att bli intresserade av sin ekonomi, även om man inte själv behöver knappa in varje enskild åtgärd.

Kan då kulturella skillnader förklara saken? I Finland är det lite tabubelagt att prata om pengar och också i övrigt är pengar förknippade med skamkänslor, vare sig man har mycket eller lite pengar. Det att man knappt alls talar om sina ekonomiska angelägenheter kan leda till att man inte får kamratstöd och inte lär sig av andras goda modeller.

Men vare sig finländarna är superusla eller medelmåttiga på att sköta sin ekonomi, är en sak säker. Kunskap omvandlas inte automatiskt till fiffigt beteende. Ekonomie magisterexamen gör inte automatiskt att en människa är en guru på att hantera sin ekonomi. Men också omvänt: god hantering av den egna ekonomin kräver inte magisterstudier eller laudatur i matematik. Det kräver medvetenhet om saker och små enskilda fiffiga handlingar i vardagen.

Chefsekonom Henna Mikkonens blogginlägg har tidigare publicerats i Taloustaito (på finska).

* https://europa.eu/eurobarometer/surveys/detail/2953