Handelskrig – vad kan det leda till?

Den vanligaste motiveringen till att man underskattar handelskrigets betydelse är att bråket mellan USA och Kina bara gäller en bråkdel av världshandeln, och att det därför ännu inte har potential att få hela det globala uppsvinget att spåra ut. Och fastän USA:s tullar skulle utvidgas till att gälla hela importen från Kina kan ersättande varor sannolikt ganska enkelt köpas på annat håll.

Också aktieavkastningen har, om man inte räknar med tillväxtländerna, år 2018 varit på en god nivå. Tillväxtekonomiernas problem kan också tänkas mera hänga ihop med FED:s strängare penningpolitik än med handelskriget.

När man ser på kort sikt är den här synen på handelskrigets omfattning kanske motiverad. Den reflekterar ändå inte tillräckligt den långsiktiga dynamik som USA:s och Kinas handelskonflikt eventuellt sätter igång. 

Det räcker inte att man bara tittar på genomförda hot och hot som finns inom direkt synhåll utan man måste också försöka föreställa sig hur spelet i framtiden kan gå.

Här några möjliga scenarier för handelskrig 

1. Handelskriget sprider sig 

Enligt mig är det mycket möjligt att handelskriget sprider sig. I princip skulle de tullar USA satt på importen från Kina kunna vara till och med en god nyhet för USA:s övriga handelspartner. Om importen från Kina minskar på grund av tullarna köps de ersättande varorna antingen i hemlandet eller av andra utländska aktörer. 

USA:s president har ändå klargjort att landets stora underskott i handelsbalansen på generell nivå är ett problem. Därför är det svårt att föreställa sig att USA skulle nöja sig med att stå vid sidan om och bara titta på om importen från Kina skulle ersättas med import från andra länder. Donald Trump ser ut att uttryckligen vilja att produktionen och arbetsplatserna flyttas till USA. Risken för att handelskriget ska sprida sig från att gälla bara USA och Kina är alltså uppenbar.

2. Inflationen sätter fart och åtstramningstakten i penningpolitiken ökar

I den globala handeln vill man i allmänhet ha en kostnadseffektiv fördelning av arbetet och en så ekonomisk användning av de ekonomiska resurserna som möjligt. I princip flyttar produktionen dit där den är billigast och håller tillräckligt hög kvalitet. I detta avseende har deflationen varit en av Kinas viktigaste ”exportprodukter”. I protektionismen fungerar kostnadseffektiviteten inte längre lika rätlinjigt, eftersom man med tullarna ”stör” de äkta kostnadsskillnaderna.
 
När kostnadstrycket ökar i de olika länkarna i värdekedjorna höjer det till slut också konsumentpriserna och inflationen sätter fart. Risken förstärks av att arbetsmarknaden stramas åt i flera industriländer. Det här är en särskilt uppenbar risk i USA, där löneinflationen redan annars stiger. För att hålla prisstabiliteten kan centralbankerna bli tvungna att strama åt penningpolitiken mera än väntat och då blir också den fortsatta konjunkturuppgången mera osäker. 

3. Den globala produktiviteten lider 

Det lönar sig att använda de knappa produktionsfaktorerna (arbetskraft, kapital, idéer) primärt i branscher som producerar så stort mervärde som möjligt. Eftersom utbildningsnivån i de utvecklade länderna är hög har dessa en komparativ fördel i branscher som kräver ett gediget kunnande i krävande branscher – det lönar sig alltså i princip inte för dem att rikta produktionssatsningar så mycket till volymproduktion som ger lågt mervärde, fastän det skulle vara möjligt. Man talar om principen om komparativa fördelar. När samhällsekonomierna riktar sina resurser mot det som de i en global jämförelse är ”minst dåliga” på finns det ett eget fack för var och en i världsekonomins produktionsstruktur.

För att idén om komparativ fördel ska förverkligas krävs ändå att såväl produktionssatsningarna som slutprodukterna får röra sig från ett ställe till ett annat så friktionsfritt som möjligt. Protektionistisk politik slår direkt i produktionsutvecklingens kärna och är därför en särskilt dålig nyhet för tillväxten på lång sikt i den globala ekonomin. I industriländerna är tillväxten till följd av att befolkningen blir äldre också i övrigt beroende av en produktionsökning, så den har man inte råd att störa i onödan.

4. Kampen om arbetsplatserna ökar

Egentligen är det handelskrig som president Trump har provocerat fram bara den sista länken i en internationell tendens som pågått redan en längre tid och där man småningom lagt till olika hinder för frihandel. Bakom fenomenet kan ligga rädslan att en koncentration på branscher som ger högt mervärde i västländerna inte längre ger tillräckligt med arbetsplatser inom industrin och därmed köpkraftiga konsumenter. De mest betydande orsakerna till detta är automationen av industriproduktionen samt ökningen av den ”immateriella ekonomin”. Dessa minskar behovet av arbetskraftsresurser och fysiskt kapital.

Om det en gång finns mindre knapphet i produktionssatsningarna kan det vara frestande att till det egna landet locka tillbaka branscher som på grund av den komparativa fördelen tidigare har flyttat till andra länder. Om det här verkligen är det som gäller kan globaliseringen fortsätta med backen i mycket längre än bara under Trumps presidentperiod.

Vad tycker du? Jag fortsätter gärna diskussionen om ämnet. 

Med hösthälsningar
Timo Vesala
Sparbanksgruppens chefsekonom 
050 532 0702, timo.vesala@saastopankki.fi 

Timo Vesala är politices doktor och Sparbanksgruppens chefsekonom. Vesala kommenterar aktivt ekonomiska teman i såväl sociala medier, blogginlägg som pressmeddelanden.